En blogg om det som händer i vårt liv på landet. Allt i en enda salig röra!

Det räckte inte med RS-virus tyckte Storebror så han drog till med en öroninflammation och en eventuellt sprucken trumhinna också. Det är skönt att han är så pass stor nu att han kan förklara hur det känns, var det gör ont och att han accepterar att jag vill titta i örat med otoskopet även om det gör lite ont. Har pratat med VC och i och med att han är så pass pigg som han är så väntar vi till imorgon bitti och ringer då och hoppas på en jourtid under dagen imorgon. Skulle han bli sämre så åker vi in till akuten ikväll.

Nog med vab-bloggandet för idag. Igår kväll och idag började vi packa ihop köket på nedervåningen. Det känns så nervöst men kul! Vi packar nog ner typ 75% av alla köksgeråd och min förhoppning är att vi ska inse att det går jättebra att klara sig ändå. Så att vi kan göra oss av med mycket sen när vi är klara med köket och ska packa upp allt igen. Hannes föreslog också att vi kan ha en plastback i källaren med reservsaker. Så kan vi hämta där om något går sönder eller om vi ska ha ett riktigt stort kalas till exempel :)

Idag ska vi flytta upp diskmaskinen och provköra den, går allt bra så kör vi på och flyttar upp spisen också och sen kan allt annat flyttas upp också. Sen kan vi packa ihop allt annat och börja riva! Då kallar vi in barnens morbror Johan, min lillebror. Ingen älskar att riva så mycket som han gör, och får han inte vara med vid rivningen skulle han nog ta det som en personlig förolämpning ;)

Nu ska jag ta hand om de två inte helt friska barnen, fortsätta packa i köket och förbereda ett träningspass till kvällen som jag ska hålla i. Det blir kul!

Just nu är jag bara så trött. Himla höst. Jag glömmer bort den förlamande tröttheten som kommer som ett brev på posten tillsammans med höstens intåg varje år. Att barnen varit sjuka till och från i flera veckor hjälper ju inte heller.

På tal om det så visade det sig att Ann hade RS-virus förra veckan. Som verkade ha satt sig på ena lungan istället för i luftvägarna, det var därför vi trodde att hon hade fått lunginflammation. I torsdags fick jag åka in med henne till barnakuten för hon var så seg, kunde knappt ens gå själv och ville knappt äta eller dricka något alls. Riktigt läskigt var det. Vi var där ett par timmar och läkarna tyckte att det såg ut som att hon kanske hade fått öroninflammation också. De tog en massa prover, lyssnade på hjärta och lungor, hon fick inhalera något mot hostan och vi fick medicin med oss hem men de sa att vi kunde vänta till fredagen med att ge den för att se om det kanske hade vänt då, och det hade det! I fredags var hon piggare igen <3 Men under torsdagen så blev Elis sjuk i feber och med samma rossliga hosta som sin lillasyster. Så han har varit sjuk i helgen och igår när jag fyllde år kunde han inte vara med på middagen som vi hade hos mamma :(

Efter middagen fick vi hjälp att flytta runt diverse möbler och vitvaror i huset inför renoveringen. När jag gick in i matsalen som nu är helt tom på möbler så kändes det så läskigt! Ska vi verkligen göra det här?! Men det som gör att allt ändå känns lugnt är att vi ju kommer att ha ett fullt utrustat kök på övervåningen under tiden. Så om vi känner att vi behöver pausa renoveringen av någon anledning så går det ju verkligen ingen nöd på oss under tiden. Det kan ta ett helt år om det vill (men det hoppas jag att det inte gör!), vi har ju ändå 5 rum och ett ordentligt kök att leva i under tiden. Ett kök som är bra mycket fräschare än det vi levt med i fyra år. Skönt. Det finns verkligen många fördelar med att ha ett stort hus.

Den här veckan hoppas jag hinna med att:

• Röja undan i trädgården
• Läsa minst en bok
• Få in någon sorts träning två gånger
• Fortsätta flytta upp köksprylar till övervåningen

Hoppas ni har en bra start på den här veckan!

Lillan är fortsatt lika sjuk. Feber, hosta, pipande när hon andas och andas väldigt snabbt och ytligt. Vi börjar fundera på om det kan vara lunginflammation i och med pipandet och den snabba andningen. Idag ska jag göra ett litet gästspel på jobbet (så känns det just nu i och med all sjukdom och vab) och Hannes är hemma med Lillan och ska prata med vårdcentralen för att se vad dom tycker att vi ska göra.

Storebror tycker att det är väldigt konstigt och tråkigt att Lillan är sjuk. Dom leker ju med varandra nästan hela tiden och han blir märkbart rastlös och uttråkad när hans ständiga lekkamrat blev sjuk. Han försöker muntra upp henne hela tiden, tokar sig och håller på och blir väldigt glad för minsta lilla leende från henne. Han vill krama och trösta och sitter gärna nära henne i soffan med armen runt henne när hon vill titta på Pippi Långstrump. Han njuter av närheten för hon är inte lika intresserad av att gosa när hon är frisk. Precis som sin mamma har hon en skyhög integritet.

Dagen till ära så regnar det, såklart. Kan det göra annat när man har en febrig unge hemma i oktober? Det är vilsamt dock, det här höstvädret. November är grått och mörkt och snön har inte kommit än. Men oktober är fortfarande ljust stora delar av dagen, det är färgglatt på träden och det känns snarare som en belöning när det spöregnar och man får vara inne och vila efter allt man sjåat runt med hela sommaren. Snart blir det ändå full fart hos oss med köksrenoveringen så jag njuter av lugnet. Jag fortsätter att förbereda och småfixa med att packa ner och flytta runt i huset. Vi blir ju av med både kök och matsal i ett par månader. Jag tänkte att "nu får vi känna på hur det är att bo trångt med två barn, nästan som att bo i lägenhet igen!", men sen kom jag på att vi går från typ 185 kvm till 150 kvm... inte särskilt trångbott! Vi kommer "bara" ha fem rum och kök ett tag. Vi har så mycket att vara tacksamma för!

I eftermiddag vill jag fortsätta tömma köket på övervåningen för att så småningom kunna flytta upp alla kökspryttlar vi ska ha där under renoveringen. Det är kul att vara igång!

Ha en skön dag i regnet!

Trots sjukdom måste man ju ändå ut med hunden, det är tur det <3

Den här hösthelgen blev inte riktigt som jag tänkt mig. I fredags blev jag sjuk och sen var jag hemma hela helgen ensam med två friska barn. Igår kväll kom Hannes äntligen hem. Ordningen var återställd. Men så idag, när jag äntligen mår bättre, så inledde Lillan veckan med att få 40 graders feber. Hon är så lillgammal och är så självständig på många sätt så det är lätt att tänka att hon är äldre än sina två år. Men när hon är sjuk blir hon så ynklig, så känslig och vill bara vara i mammas eller pappas famn hela tiden. Just nu ligger hon bredvid mig i dubbelsängen och sover. Jag har precis ätit min frukost här i sängen bredvid henne och tittade på film samtidigt. Hon vaknar ibland, är ledsen och somnar sen om på min arm.

Idag hade jag tänkt att vi skulle baka kanelbullar, det är ju kanelbullens dag idag, men det får bli en annan gång. Som jag skrev till min chef igår, sjukdomarna går verkligen bara runt, runt i familjen nu när båda barnen går på förskolan.

Så blev det för oss i helgen, tack vare min familj fick jag ändå vila några timmar i lördags eftermiddag när barnen var iväg till kyrkan på höstfest. Då låg jag utslagen i soffan och tittade på Alaska: The Last Frontier i två timmar, sen orkade jag plocka undan lite i köket innan barnen kom hem. Det är konstigt det där förresten. När jag är sjuk vill jag sällan titta på samma sorts serier eller filmer som i vanliga fall. Nej, när jag är sjuk vill jag titta på sånt som Deadliest catch, Alaska: The Last Frontier och djurprogram. Och riktigt löjliga high school-filmer. Underlig vana.

Hoppas er helg var bättre än min :)

Två små cyklister som håller span på omgivningarna. En som har en inbyggd kamin i kroppen och som därför helst är naken dygnet runt.

I helgen skulle jag varit ensam hemma med hunden från fredag till idag, måndag. Familjen skulle åkt ner till Mullsjö för att barnen skulle få träffa sin farmor och farfar och Hannes skulle åkt på en barndomskompis svensexa. Men så blev först Storebror sjuk och sen i torsdags kväll blev Hannes dålig och vaknade i fredags både supersnorig och hostig. Så dom blev hemma allihopa. Även om jag hade sett fram emot en helg helt själv i huset, hade planerat för allt jag skulle hinna fixa med och så, så blev jag glad för jag tycker bäst om när vi alla är tillsammans <3 Vi ska snart sätta igång med en köksrenovering så vi har förberett inför det. Det känns som att det bara vore att köra igång men det är SÅ mycket som ska göras innan. Till exempel ett bra provisoriskt kök. Vi får så klart hjälp av våra familjer på olika sätt och vi tänker oss att vi kommer att göra i princip allt själva, dvs inte betala en snickare eller så. Därför är ett fungerande kök under renoveringen så viktigt, så att vi inte känner oss stressade att få klart köket så snabbt som möjligt utan kan ta det lugnt och göra det ordentligt utan att behöva känna att vi måste ta en hantverkare för att bli klara. Det blir så oändligt mycket billigare så också :)

Så helgen gick åt till att fixa här hemma, fylla bilen med bortskänkes-prylar och sen var jag iväg på gudstjänst och församlingsmöte igår. Efter det fixade vi lite till här hemma, jag fortsatte att plocka i skåp och lådor i tvättstugan på övervåningen. Det är där uppe vi ska ha vårt provisoriska kök, vilket är helt perfekt då det är ett gammalt kök. Diskbänk, vatten, köksfläkt, köksbänk, skåp och allt sånt finns redan. Och diskmaskinen ska få flytta upp under renoveringen! Lyxigt värre med tanke på att jag vet flera som fått diska inne på toaletten under sina köksrenoveringar. Vi planerar helt enkelt för att renoveringen kommer att ta oss ett tag och vi vill ha det så bra som möjligt under tiden. Jag säger det ofta, men vi har ju verkligen inte bråttom. Vi ska leva här hela livet och vi vill inte stressa oss igenom en köksrenovering utan tar det hellre i lugn och ro och låter barnen vara med så mycket som möjligt. Storebror kommer att ÄLSKA det. Lillan också så klart men hon kommer att stjälpa mer än hjälpa om jag ska gissa, som det ska vara när man är två år. Storebror som alltid går runt med ett måttband, små skruvmejslar, penna och ett litet anteckningsblock i sina fickor är redan en fantastisk liten hjälpreda. Det ska bli kul att göra det här ihop. Snälla påminn mig om det mitt i renoveringskaoset!

Taget rakt från ett inlägg jag gjorde på Instagram idag.

"Varför tänker jag att "alla andra" har koll på läget?

Varför tänker jag att "alla andra" har det städat hemma?

Varför tänker jag att "alla andra" har barn som alltid äter upp all sin mat med glädje?

Varför tänker jag att "alla andra" minsann aldrig tappar humöret?

Senaste veckan har jag missat att gratulera flera nära släktingar till mig som fyllt år (förlåt!), jag har valt att ignorera de snabbt självförökande dammråttorna i husets alla rum, jag har låtit min 2-åring äta riskakor och russin till middag och bett samma 2-åring om förlåtelse när jag skrek rakt ut för att hon kastade allt i hennes närhet i golvet.

Livet är ju inte så här hela tiden. Men det är aldrig helt perfekt. Tanken vi har att livet ska vara perfekt, felfritt och utan friktion. Den tanken förstör så mycket. Den föreställningen gör det ju omöjligt att njuta av livet mitt i stöket. Livet är inte perfekt. Livet går upp och ner. För alla. Och det är okej att flytta på den stora högen med tvätt som ska vikas, sätta sig i soffan vars glassfläckiga klädsel borde tvättats för länge sen, tända en brasa, dricka en kopp te och njuta av lugnet. Och jag säger det här till mig själv lika mycket som till er som läser, eller om vi ska vara ärliga... mest till mig själv. Snart är vi back on track och det är normalstökigt igen, 2-åringen går tillbaka till att acceptera att pappan också kan trösta när hon vaknar upp under kvällarna och det innebär att jag kan få någon slags återhämtning på kvällarna.

Summan av kardemumman blir alltså det är dumt att tro att livet ska vara perfekt. Tror man det känns allt annat som ett misslyckande. Ingen har det perfekt, men man kan vara lycklig ändå. Lycka har ingenting med perfektion att göra. Kom ihåg det Daniela ❤️"

Det tåls att sägas en gång till; Summan av kardemumman blir alltså det är dumt att tro att livet ska vara perfekt. Tror man det känns allt annat som ett misslyckande.

Sitter ute i trädgården, råkade sätta mig på en stol som inte riktigt torkat efter regnet dagen innan så jag är lite blöt om byxorna. Det är dagg i gräset och jag borde väl tagit stövlar eller gore-tex-skorna men jag har sandaler och är alldeles våt om tårna. Barnen sitter i sitt lektorn och pratar och leker något som verkar handla om dinosaurier, superhjältar och glitterhästar. Storebror fnittrar förtjust när Lillan tokar sig och tillslut är dom bara en skrattande liten hög där uppe. Det fladdrar till i hjärtat över deras lycka. Jag vänder ansiktet mot solen, blundar och fortsätter lyssna på deras skratt.

Ett missförstånd. Storebror och jag missuppfattade Hannes och trodde att han skulle få följa med honom på scouterna. Jag tittar ut genom fönstret och ser Storebror som står och ropar och letar efter sin pappa. Jag ringer till Hannes som redan cyklat upp till kyrkan, vi reder ut missförståndet och mitt hjärta brister av synen på en liten Storebror som står och ropar efter sin pappa. Han har packat extrakläder i sin ryggsäck, tagit på sig en varm tröja, tagit fram cykeln och cykelhjälmen och darrar på rösten när han ropar. Vi bestämmer att han självklart ska få komma upp ändå. Jag skyndar mig ut och säger att pappa behövde åka upp i förväg men att jag och Lillan ska cykla upp med honom. En vit lögn för att mamman skulle slippa se Storebror bli ledsen. Så jag stoppar ner Lillan, som egentligen var redo för sängen, i lådcykeln, tar hunden i kopplet och så cyklar vi upp till kyrkan och lämnar Storebror hos pappan. Scouterna som är vana vid sin lilla maskot blir glada när han kommer :) Allt gott.

När jag får brev från min läkare som skriver att dom ska byta ut min medicin. Den medicin som varit den enda som fungerat, som hållit mig frisk de senaste 8 åren. Patentet har gått ut och jag ska få en som är billigare. Jag frågar i crohns-gruppen på facebook och får höra att den nya sprutan gör ont. Så som min nuvarande medicin gjorde innan dom ändrade innehållet. En smärta som ledde till att det låste sig helt. Jag kunde inte ta den. Jag kunde sitta i en timme med sprut-pennan mot låret men kunde inte trycka på knappen. Efteråt var jag sjöblöt av svett och helt slut men hade fortfarande inte lyckats ta sprutan. Så jag fick gå till sjukhuset och få hjälp där. Sen ändrade dom receptet under tiden jag hade uppehåll pga graviditeten med Storebror. Sen dess har det fungerat klockrent. Men. Nu skriver läkaren att jag måste byta medicin. Jag får panik. Gråter och bokar en telefontid med min läkare. Som förutom att ringa på precis utsatt tid, tacksamt när man är småbarnsförälder, lugnar ner mig och säger att jag inte känner att det funkar efter att ha provat den nya medicinen går vi helt enkelt tillbaka till den gamla. Sen blir jag uppringd av en underbar sköterska som säger att vi ger det en chans och erbjuder en tid på sjukhuset där någon av sköterskorna kan ge mig sprutan så att jag slipper. All gråt och ångest som bortblåst.

Jag går upp tidigt på morgonen, tittar på Lillan där hon ligger tätt intill sin pappa och så tar jag vägen genom Storebrors rum för att snusa på honom. Jag sätter på tevatten, går på toaletten och klappar på hunden som sover på hallgolvet. Jag äter min frukost. Gör min macka till förmiddagsfikat på jobbet och packar ner den. Går på morgonpromenad med hunden och lyssnar på dansband, låtsas att jag dansar bugg med Hannes på någon dansbana en ljus sommarnatt. Vi gick en buggkurs för några år sen men är fortfarande så mycket nybörjare man kan vara. Men drömma går ju! Septembersolen värmer samtidigt som det blåser kallt. När jag kommer hem ger jag hunden frukost. När jag står och ska precis till att sätta på mig skorna för att gå ut så hör jag steg i trappan från övervåningen. Pappan och Lillan är på väg ner och vill säga hej då. En nyvaken, naken 2-åring som vill vinka hej då och bestämt säger "NEJ!" med ett stort leende när jag frågar om hon vill ha en kram. Så mycket beslutsamhet i en så liten kropp. Önskar att hon alltid kommer kunna känna samma frihet att säga ja eller nej. Önskningar från mamman som hann fylla tjugo år minst innan hon insåg att det där med kroppslig integritet ju faktiskt är himla viktigt. Och att man inte är skyldig någon en kram, någonsin.

Storebror sitter vid bordet i vårt kök bredvid sin allra käraste vän. De fnittrar och pratar om att när dom är stora ska dom bo på vårat hus i en koja. Dom kan inte ens föreställa sig att man någonsin skulle vilja bo utan sina föräldrar. Deras småsystrar ska bo med dom och vara deras barn. Vännens mamma och jag iakttar lyssnar och ler. Jag tänker att det är fint med vänskap som får gå i arv. Dom är fjärde generationen vänner och vilken trygghet det är. Tänk att grunden till deras vänskap lades för så länge sen. Många av mina vänner här hemma är vänskapsrelationer som gått i arv på något vis. Att känna varandras familjer, veta om man var stökig eller ordningsam som barn, ha koll på varandras gamla klasskompisar, känna varandras far- och morföräldrar och sen få barn som också får växa upp tillsammans.

Det är sånt som känns lite extra mycket.

Det blev en fullspäckad helg! I fredags hade vi mysfrukost, följt av jagande av hund som Storebror råkat släppa ut och missat att säga till om. "Man kan faktiskt inte rå för vad man glömmer mamma." Han hade inte fel :) Efter en sisådär 30-40 minuter såg jag honom ute på åkern nedanför oss, så jag ropade och ropade. Men han hade alldeles för roligt för att lyssna. Så jag fick ta Lillan på höften och snällt promenera över hela, stora åkern bort till honom. Tur att bonden hade hunnit skörda. När jag väl kom nära så blev han superglad, som att det var en överraskning att jag plötsligt stod framför honom och att jag inte alls ropat och lockat på honom hela vägen över åkern. Löjliga hund.

På eftermiddagen gjorde vi en utflykt till en lekpark och barnen lekte, lekte, lekte och lekte. Sen fikade vi lite innan vi åkte hem igen.

Väl hemma blev det pizza och sen nattning av Lillan för mig och fredagsmys för pappan och Storebror.

I lördags hade vi höstmarknad i kyrkan, som jag var ansvarig för, det var väldigt kul och det kom en hel del människor! Efteråt tog vi några lugna timmar hemma, Lillan lekte för sig själv och Storebror lekte hemma hos grannarna. På kvällen kom min kompis hit och vi gjorde upp en eld i trädgården, grillade pinnbröd och pratade. Strax efter elva började det regna ordentligt så då gav vi upp och gjorde kväll.

Igår var det gudstjänst och det var så fint att få se så många där <3 Barnen sprang runt och trivdes och vi vuxna fick fika och prata. Efter gudstjänsten tog jag en långpromenad med hunden tillsammans med en kompis och hennes hund. Lagom tills att vi nästan var hemma började det regna. Så hela eftermiddagen tillbringades i lugn och ro inomhus och sen somnade jag när jag la barnen på kvällen :)

Så idag är jag pigg och ser fram emot veckan. Hoppas på att få lite bättre fason på våra kvällar. Storebror somnar SÅ sent just nu och är jättetrött när han ska upp på morgonen. Har varit så till och från ganska länge. Lillan däckar helst innan sju så det hade varit skönt om Storebror kunde somna åtminstone innan nio så hade man fått någon barnfri, lugn timme innan vi ska sova. Men om det inte funkar så är det ändå rätt mysigt att få lite ensamtid med honom.

Två äventyrare. Dom kan vara där uppe i tornet och leka i evigheter. Dom leker att det är ett rymdskepp, en ubåt, ett fartyg, en luftballong... ja allt möjligt! Lillan förstår nog inte precis allt men är lika entusiastisk för det. Sen förstår hon och kan uttrycka bra mycket mer än vad man kan förvänta sig av någon i hennes ålder, vilket kanske också är en av anledningarna till att barnen fungerar så bra ihop. Det skiljer ju 2,5 år men dom har ofta många och långa samtal i sina lekar. Det är så kul att få iaktta hur dom samspelar. Eller hur dom bråkar. Jag försöker låta bli att lägga mig i och för det mesta löser dom problemen alldeles på egen hand, och jag får bita mig i tungan för att inte försöka lösa det åt dom. Dom är så kapabla! Fullt kapabla att ta till nävarna också tyvärr, så man får hålla lite koll :)

Efter ett ordentligt sommarlov, där jag även tog långledigt från bloggen, så är vi tillbaka i vardagen igen. Alltid i början av sommaren så tror jag att jag aldrig i livet kommer vilja gå tillbaka till vardagen, men sen är det nästan alltid lika tryggt och trevligt varje år :) Jag gillar rutiner, det är helt enkelt så. Jag mår bäst så.

Idag skulle Lillan ha haft sin första inskolningsdag tillsammans med Hannes och Storebror skulle ha haft sin första dag tillbaka på förskolan efter sommarlovet. Men igår blev de båda snoriga och inatt hade de båda två feber. Så vi rivstartade höstterminen på det allra höstigaste sättet man kan med två små barn, med rejäla förkylningar. Så inatt hade jag en supervarm Lillan i vår säng, en feberyr liten typ som snurrade runt och vred och vände på sig hela natten. Första natten är alltid så tycker jag när dom blir sjuka. Hon pratade i sömnen, skrattade, slogs och hade sig. Imorse när jag precis gått upp och satt på tevatten så vaknade Storebror, han satt alldeles yrvaken i sängen med det blonda, lockiga håret på ända när jag kom upp. Så han fick på sig myskläder och så fick han följa med ner och sitta under sitt täcke i soffan och titta på film. "Det här är mysigt mamma!" sa han. Han är den finaste 5-åringen på jorden. När jag säger det så brukar han säga "det tycker DU mamma, det tycker ju inte alla på hela jorden!" Och då kontrar jag med att rabbla upp dom vi känner som tycker att han är den underbaraste 5-åringen på jorden. Då blir han alldeles tyst och ler stort. Men glömmer jag någon så fyller han i med det namnet. Han vet precis vilka han har lindade runt sitt lillfinger, vilka som älskar honom. Att få vara älskad av så många <3

Vilken helg! Helgen inleddes redan i fredags för barnen och mig. Vi åkte till en damm i närheten med min mamma och åt frukost, badade och åt sen mellis innan vi åkte hem. Hannes kunde också följa med och jobbade från stranden, vilket jobb han har! Ett telefonmöte, ett dopp i sjön och sen tillbaka till att jobba.

När vi kom hem sen så var vi inne under eftermiddagen och tog det ganska lugnt. Hannes slutade jobba lite tidigare för att vi skulle kunna laga mat ihop, en plan som inte alls gick som vi tänkt oss då barnen valde att bryta ihop, bråka och sen ville Lillan inte vara någon annanstans än i min famn. Så Hannes fick laga mat själv, livet i en barnfamilj. Det går inte att detaljplanera någonting alls, älskade barn!

I lördags var jag på möhippa hela dagen, åkte hemifrån innan åtta på morgonen och kom hem efter två på natten och hade SÅ kul! En av mina barndomsvänner ska gifta sig och hans blivande fru, min ganska nya men goda vän, skulle firas med en möhippa! På grund av alla restriktioner kommer vi inte kunna komma på bröllopet så det var så roligt att kunna vara med på möhippan :) Det var en så härlig mix av människor. Vi hann med så mycket också, picknick vid slottet, uppdrag inne i stan, 3-kamp i gokart, segway och bågskytte. Jag var usel på gokart, inte sämst på segway och rätt hyfsad på bågskytte.

Sen åkte vi och badade på vägen hem, efter det fick bruden spela in lite låtar i en studio och sen lagade vi tapas och hängde fram till klockan två på natten. Vi var hemma hos en av oss i möhippegänget som bor inne i Örbyhus, på hennes underbara altan med kvällssol och sen inne i vardagsrummet där bruden visade oss sina skills i linedance bland annat. Vilken dag!

Igår väckte familjen mig vid halv tio och sen låg vi allihopa i sängen och myste ett bra tag. Det var ju 27 grader varmt ute så vi tyckte att det var en bra dag för att plocka undan alla vinterkläder, rimligt ju ;) Sen kom min bror som varit på svensexa hela lördagen och vi fick höra allt om hur dom haft det. Det märks att alla njuter av att kunna ses lite mer igen nu när man kan umgås så bra utomhus. Efter klockan två kom vår kompis hit med sina två barn som är i samma ålder som våra. Vi stoppade ner alla barnen i lådcykeln och så cyklade vi iväg och badade!

"Barnens gäng! Barnens gäng! Barnens gäng!" skanderade dom hela vägen dit, tokarna. Storebror och hans älskade vän som känt varandra sen dom var spädbarn var så glada åt att få leka och bada tillsammans. Lillan och lillasyster i deras familj har på grund av pandemin inte lärt känna varandra lika väl men det ska det bli ändring på i sommar har vi bestämt, deras mamma och jag. Våra barn är fjärde generationen som är vänner, så himla fint <3

Efter badet var barnen helt slut och på kvällen somnade dom supersnabbt, Storebror försökte övertala mig om att han inte aaaalls var trött efter att han legat och försökt hålla sig vaken en stund. Så jag sa åt honom att prova blunda en stund och inom två minuter hade han somnat :)

Imorse när jag var ute och vattnade innan jobbet så vaknade han och stack ut sitt underbara yrvakna lilla huvud genom fönstret och frågade varför jag vattnade istället för att gå och lägga mig. Han trodde att det fortfarande var kväll, lilla älsklingen min. Som snart fyller fem år! Det är inte klokt. LIVET hörni, det flyger fram och jag försöker så gott jag kan att njuta av varje liten stund.

En fantastisk helg till ända! Inte så mycket vila men det kan jag göra en regnig dag :) Ser så mycket fram emot regniga sommarlovsdagar med familjen!

Hoppas ni haft en härlig helg och att ni har tid att njuta av det fina vädret i veckan :)

Jag sitter på Hannes kontor och har möte hemifrån idag. Fönstret står på vid gavel och när jag tittar ut är det detta jag ser:

Skog, åkrar, gröna trädgårdar och syrenhäcken som står i full blom! Så tiden mellan hägg och syren blev ungefär två veckor lång denna gång. Försommaren var fantastisk och nu är sommaren här. En hel del av mina plantor är utplanterade i odlingslådorna och resten står och väntar i sina krukor, påsar och pluggbrätten utanför växthuset. Vi är i full gång med att sålla jord och fylla upp alla lådorna så att alla plantor kan få sättas ut. All denna aktivitet i trädgården är anledningen till att det blev tyst här på bloggen. Jag tog ledigt mellan hägg och syren kan man väl säga, precis som berättelsen om en skomakare som ska ha myntat det uttrycket. Han satte upp en skylt på dörren och skrev "Stängt mellan hägg och syren." Han tog alltså semester i tiden mellan det att häggen och syrenen slår ut. Hur sant det är är väl lite oklart men det är en fin berättelse och ett väldigt vackert uttryck.

Jag ska jobba några veckor till innan jag går på semester och då ska allt vara utplanterat så att vi kan pyssla med annat under semestern så i helgen blir det trädgård för hela slanten! Förhoppningen är att de tre korta odlingslådorna som inte är fyllda med jord än ska fyllas och sen ska plantor sättas ut där. Får se hur långt vi hinner. De blommor som är utplanterade verkar må väldigt bra, de växer och många av zinniorna som jag satte ut förra fredagen har redan blomknoppar.

I samma låda som zinniorna bor så satte jag också luktärtor runt ett luktärtstorn jag gjort. TIttar ni väldigt noga så ser ni att tornet är gjort av tre gamla metspön av bambu som jag snurrat ihop i toppen, så kul! Sen har jag dragit jutesnöre runt så att luktärtorna har något att klättra på. Metspöna hittade jag i vår snickarbod, ovanpå ett gammalt köksskåp som står där inne.

Det ni ser lite längre bort i bilden, det av trä och vit markduk är det som kommer att bli världens största sandlåda. Hannes gick bananas och gjorde den enorm! Får se om vi bygger om den lite innan den fylls med sand haha. Å andra sidan har vi plats för den så vi får se. Den ser också så himla stor ut för att den står helt och hållet uppe på marken, den är inte nedgrävd i jorden alltså. Platsen vi vill ha den på är där under björkarna och där kan vi inte gräva utan att skada björkarnas rötter alltför mycket. Så vi bygger kanske någon liten trappa för att även de allra minsta barnen ska kunna ta sig in i sandlådan.

Ibland kan jag tänka att vi prioriterar fel, att vi borde lägga tid på att snygga till inomhus istället. Men sen minns jag att vi väldigt medvetet gör som vi gör och tankar på att vi prioriterar fel handlar helt och hållet om vad samhället programmerar oss med. Att vi ska ha hem som är felfria, snygga och moderna... för då blir man lycklig! Nej, vi har identifierat det som gör oss lyckliga. I mitt fall är det tiden med familjen, att få förverkliga trädgårdsdrömmar och att få leva ett liv med mycket marginaler. För någon annan som är väldigt inredningsintresserad så kan renovering och inredning av hemmet göra en väldigt glad! Det är ju så olika.

Nu ska jag, och de två små som dök upp här i samma sekund som mötet tog slut <3, gå ner och äta lunch!

Vi är nu mitt i tiden mellan hägg och syren. Just nu blommar häggen som allra bäst och startskottet har alltså gått för försommaren eller senvåren eller vad man vill kalla den. Dagarna blir ljusare och ljusare. Det doftar av vårregn. Åkrarna runt vår lilla by blir grönare för varje gång jag tittar ut genom köksfönstret. Nya blommor slår ut varje dag i rabatter, gräsmattor och vägkanter. Vi är ute så mycket det bara går och går helst bara in om vi måste. Som när regnet tvingar in oss eller när det är dags att lägga barnen. Jag har ständig träningsvärk efter grävande, bärande, rensande och fixande i trädgården. När jag lägger huvudet på kudden på kvällen hinner jag inte tänka en endaste vettig tanke innan jag somnar.

Det är liksom extra mycket liv i livet den här tiden på året. Det är också den tiden på året då jag är som allra mest tacksam över att vi bor som vi gör. Den tiden på året då jag känner mig som allra mest välsignad över allt som lett oss just hit, till den här platsen på jorden. Att få bo på landet, med åkrar och ängar runt omkring. I tiden mellan hägg och syren.

Långhelger, är det inte en himla bra grej? Särskilt Kristi himmelsfärd. Den nationella trädgårds- och fixarhelgen. Första riktigt varma dagarna välsignades vi med också.

I torsdags var det full rulle här och vi var igång från morgon till sen kväll ute i trädgården. Och jag hann också iväg för att hämta hästgödsel med en kompis. Det faktum att vi kallade det för en kompisdejt säger en hel del om hur ofta vi småbarnsmammor kommer ut och får träffa vänner 😁

Vi har hunnit massor i helgen i alla fall:

• Fixat i ordning tre odlingsbäddar till. Nu är fyra av åtta nästan helt odlingsredo.
• Fått hem och satt upp det lilla tunnelväxthus jag köpt! Klarade mig inte utan växthus ett år till 😂
• Hämtat ett lektorn till barnen hos min kusin vars barn har vuxit ifrån lektornet. Perfekt för oss som nu har både ett lektorn med en rutschkana, gungor, studsmatta och snart en färdig sandlåda. En hel lekplats. Sånt som gör att barnen också tycker om att vara ute.
• Satt ut all gul lök och schalottenlök i en av odlingslådorna. Så två av de planerade åtta är nu fyllda.
• Hämtat en släpkärra full med gödsel, skulle behöva minst en släpkärra till haha.
• Burit ut nästan alla plantor ut i växthuset och pysslat om, vattnat, toppat och skämt bort dom.
• Lekt, fikat, ätit och rensat ogräs hemma hos barnens morfar och Nann, jättemysig söndag!

På söndagskvällen när jag frågade Storebror om vi skulle tacka Gud för något särskilt vi gjort i helgen så sa han "Att vi var hos morfar och Nann så länge!" <3

Vilken helg! Upp som en sol och ner som en pannkaka kanske vi skulle kunna sammanfatta den som. Vi har gjort SÅ mycket här hemma. Satt morotsfrön, sållat en massa jord, rensat ogräs, byggt ihop odlingslådor, städat, tittat på församlingens sommarfest online, gått en tipsrunda, möblerat om i vårt sovrum och sen avslutade vi hela helgen med att båda barnen fick varsina utbrott av typen "enormt jätteutbrott som aldrig vill gå över", ni som vet, ni vet. En kombination av överstimulans och att ha ätit lite dåligt antagligen. Samtidigt som det kliar i mig av att också vilja smälla i dörrar och bryta ihop när dom skriker så tycker jag så synd om dom. Dom där enorma känslorna i dom så små kropparna <3 Men, de somnade tillslut och då satte jag årets alla märgärtor och majs. Hannes fixade lite vid datorn och sen kvällsfikade vi i soffan.

När vi cyklade till kyrkan igår för att gå tipsrundan så hade jag Lillan bakom mig i cykelsitsen och Hannes sprang bredvid Storebror som cyklade på sin vanliga cykel. Det gick så bra för honom! Han är himla stark i benen efter att ha cyklat på sin balanscykel så mycket. Fånigt vad stolt man blir över sina små när de lär sig sånt som alla lär sig så småningom, men det är ju en del av föräldraskapet. "Han är så FIN Hannes! Åh mitt hjärta spricker!" ropade jag när jag såg vår lilla Storebror på sin stora cykel. Så stolt och så glad. Ganska lättdistraherad, som alla barn, så han glömmer ibland att han ska titta framåt. Så då får vi påminna. Han är så mycket barn, han lever så ljuvligt mycket i stunden att man kan inte annat än förundras. Vi har så mycket att lära av våra barn om att leva i stunden och njuta av nuet.

Tack Gud för att vi fick bli föräldrar åt just de här två skrikande, lekande, skrattande och busande barnen!

Har ni sett så ljuvigt? Små barnhänder som planterar gullök, jord på hela golvet och blonda lockar som alltid är rufsiga. Hur mycket vi än borstar <3 Det tar tio gånger så lång tid att odla med barnen men det är SÅ mysigt. Men visst får man välja vad man gör tillsammans med dom. Att plantera om frösådda dahlior som jag gjorde med Lillan i förmiddags var, så här i efterhand, inte det smartaste. Tur att jag har sått så mycket att några knäckta småplantor inte gör så mycket i slutändan. Sen sådde vi en sista omgång med rosenskäror och zinnior och det gick bättre. Det blev lite svinn på fröna när de små ivriga tvååriga händerna skulle hälla ut dom på jorden, tur att de där händerna är så himla gulliga <3

Igår kväll och idag planterade jag (med lite stjälp från Lillan som sagt) om alla sommarblommor som behövde det. Det är överfullt på alla användbara ytor i odlingsrummet nu så jag ska försöka få upp två hyllor till och möblera om lite. Jag har ett gäng Hyllis från Ikea där jag vänt hyllorna upp och ner och tätat i alla skarvar. Så slipper jag använda fat och brickor utan kan ställa alla krukor direkt på hyllorna och vattna.

För övrigt är just nu är hela familjen faktiskt friska, känns som att det var länge sen sist. Så det är vi tacksamma för! Jag och Lillan tränade i förmiddags. Läs: jag tränade och hon låg/satt/klängde/hängde på mig som en extra vikt <3 När jag tränar ofta så ökar min aptit lavinartat och jag har faktiskt börjat gå upp i vikt lite tack vare det, så det är jag också tacksam över. Plus att jag mår SÅ mycket bättre rent generellt när jag tränar, och för första gången sen barnen kom så har jag varit igång med att träna väldigt regelbundet i över ett år nu. Det har jag inte gjort sen vi bodde i Göteborg! Jag har ju två av världens gulligaste anledningar till det men det är väldigt skönt att vara igång i alla fall. Och det handlar cirka noll om att "få tillbaka" min kropp som den var innan barnen. Det handlar till 95 procent om att må bra i kroppen och inte behöva ha ont. De resterande 5 procenten handlar om att ÄNTLIGEN ha lite muskler och att kunna göra ordentliga armhävningar och chin-ups. För vem vill inte kunna göra det?

Tack för att ni kikat in idag, så kul att vara igång och blogga igen :)

Ser ni hur nöjd hon är eller? Att jag skulle bli en sån trädgårdsfantast, det hade nog ingen kunnat förutse :)

Idag har vi återigen varit ute i princip hela dagen. Det har grävts hål för några av odlingslådorna där djupet behöver vara lite mer än bara 20 cm. Det vill säga för typ sådant som morötter, palsternacka och sånt. Sen ägnade Hannes och jag en massa tid åt att sålla jord från komposten. Det är SÅ fin jord men det är fortfarande en hel del gamla rötter och sånt kvar och jag har ingen lust att råka lägga i rötter till något superjobbigt ogräs i mina alldeles nygjorda odlingslådor. Halva grejen med att odla i just lådor är ju att man ska slippa ogräset. Så vi sållar jord och kommer hålla på med det i ett par veckor haha. Det tar SÅN tid men det är det värt i slutändan.

Barnen var med och hjälpte till en stund på slutet innan vi gick in och åt middag. Eller rättare sagt så hjälpte Storebror till under tiden Lillan lekte någon väldigt rolig lek för sig själv på en EU-pall en bit bort. YAY för barn som leker bra på egen hand alltså <3 Tror inte vi kan ta någon slags ära för det dock. Svårt att veta om det är för att Hannes och jag inte är så väldigt lekiga av oss som dom leker bra själva eller om anledningen till att vi inte sitter ner och leker med dom så mycket är för att dom är så bra på att leka själva... Om ni förstår skillnaden haha? Självklart blir de uttråkade ibland men de har bra fantasi och efter en stund kickar den in och helt plötsligt är de på övervåningen och dubbelsängen har förvandlats till ett rymdskepp och man kan höra hur Lillan vrålar "JA KOMMER OCH RÄDDAR DIG!" till sin bror som tydligen ramlat av rymdskeppet.

Nej men, lät det som att vi aldrig leker med våra barn nu? Det gör vi såklart! Men vi är mer för att göra saker tillsammans och drar inte så hårda gränser för vad som är lek och vad som är annat. Barnen är liksom med i allt. Vi planterar om saker tillsammans, lagar mat tillsammans, hänger tvätt, städar och fixar i trädgården. De gör ju lek av allt på något vis :) Till exempel är dom med en liten stund och hänger tvätt och sen är tvättställningen plötsligt en grotta och barnen är detektiver som ska leta efter tjuvar inne i grottan. Sen blir detektiverna osams och den ena kastar en sko på den andra. En sko som ju inte alls ska vara på övervåningen egentligen men det är ingen ordning och reda på någonting ibland. Det pendlar snabbt i en barnfamilj och det är bara att hänga med <3

Hoppas er helg varit skön och hoppas att ni känner er lugna inför veckan som kommer :)

Årets bästa månad är här! Maj! Man kan verkligen inte sova i maj 😍

En dag som spenderats ute från morgon till kväll, med arbetsbyxorna på. Då vet man att det varit en bra dag 🙂

Idag har vi hunnit göra så mycket kul! Vattna en massa, grilla, leka, flytta en schersminbuske, gräva ner en fläderbuske, skälla på hunden när han åt hästgödsel från planteringarna, rensa ogräs runt äppelträdet och sätta dit ett kantskydd. Barnen somnade snabbt efter att ha lekt, klättrat, gungat och grävt hela dagen. Jag älskar att vi bor så här, att det finns så mycket att göra ute och så mycket plats för barnen att leka på ❤️

Blodprovet i torsdags gick jättebra för Storebror. Jag hade satt bedövningsplåster i armvecken och lovat en present efteråt för att det skulle kännas kul. Och inte ett pip! Han fattade inte alls vad som var grejen med att ta blodprov, skulle det vara något farligt liksom? 😂 Sen fick han en glittrig ring av sjuksköterskan och har varit jätteglad över den sen dess! Av oss fick han ett Paw Patrol-pussel med fyra pussel i ett. Tar upp hela matsalsbordet, tur att vi bor stort 😁

Nu sitter jag i soffan och njuter av värmen från kaminen. På sätt och vis gillar jag den här lite kallare sortens vår för då får man en anledning till att elda på kvällarna, inte helt fel ❤️

Hoppas ni haft en mysig lördag!

Idag har vi satt årets potatis i landet, och det är inte ens maj! Måste vara rekord för oss som brukar vara supersent ute varje år. Förra året tror jag att det var juni innan vi fick dom i jorden… I år provar vi att täckodla och hoppas på att det leder till mindre ogräs och att vi ska slippa vattna så mycket. Jag stod och la ut den sista halmen över jorden när klockan var strax innan nio nu ikväll, så mysigt med sena kvällar i trädgården. Och i förmiddags så byggde jag ihop den första av alla odlingslådorna vi ska ha i sommar, det kommer bli så fint! Det börjar verkligen närma sig nu och det märks i mitt odlingsrum, det är knökfullt och då har jag ändå inte satt alla frön än haha. Hoppas verkligen att växthuset är på plats denna tid nästa år.

Imorgon ska vi åka till vårdcentralen med Storebror och ta blodprov. Han ser INTE fram emot det men vi har lovat Bamseplåster och en present efteråt så det ska nog gå bra :) Det blir nog jag som följer med in tror jag för Hannes är inte superförtjust i nålar och sånt, men vi får se. När det gäller barnen så skärper man ju till sig när det behövs.

Nu är det dags för mig att sova, ska ta en liten runda i odlingsrummet först och se om något behöver vattnas och sen väntar sängen. God natt!

Idag har jag shoppat en ny singoallatopp! Eller ny för mig i alla fall 🙂 Köpt på byns secondhand-butik.

Igår slog pmsen till igen och jag var, även i mina mått mätt, på riktigt dåligt humör. Usch. Det blir liksom nästan omöjligt att motivera sig till att göra något. Mitt i det väljer jag så klart att dra igång en superdum diskussion med Hannes vilket enbart ledde till att vi fick be varandra om förlåtelse ett par timmar senare. Det är vi i alla fall bra på, vi blir snabbt sams ❤️ Imorse var i alla fall pmsen så klart fortfarande kvar men jag hade gett med den på att inte låta det förstör min dag. Jag åt frukost med barnen och tittade på Trädgårdstider under tiden. När klockan sen närmade sig 10 så tände jag kaminen i vardagsrummet och så satte vi oss i soffan och tittade på Arlas kosläpp. Så mysigt!

När det var slut lyckades mamma, som tittat med oss, övertala mig om att följa med på en promenad in till Örbyhus med barnen. Först gick vi förbi hos barnens morfar och mormor Nann och sa hej, pratade och lekte lite och sen hann vi inte längre än till byns secondhand-butik där vi blev kvar i 1,5 h typ. Vi både fikade och handlade massor. För 435 kronor så fick jag 23 plagg, 3 böcker och 5 småbilar. Det är inte klokt. Bästa köpen var singoallatoppen på bilden, en skrikorange Hawaii-skjorta till min stora lillebror och en Kitty-bok jag tänkte läsa nu på eftermiddagen. När det gäller läsning känner jag verkligen ingen prestige alls. Jag läser det jag känner för. Ibland är det ungdomsböcker, ibland är det prisbelönta romaner och väldigt ofta är det böcker jag redan läst. Som att få möta och få umgås med en gammal vän, så är det för mig att läsa böcker jag redan läst ❤️

Om pmsen lättat? Ja. Det lockar att bara stanna hemma och tjura. Men att få röra på sig, göra något kul och att sen bli intvingad i duschen av sin mamma (trots att man fyller 32 i år) och få sätta på sig rena kläder gör under. Den här gången i alla fall 🙈

Nu ska jag tända i kaminen igen, göra lite te och läsa.

Trots att jag varit hemma och sjuk hela veckan så har jag haft svårt att vila, som jag skrev om häromdagen. Men idag vaknade vi till ett vitt Gyllby och ÅH vad skönt! Jag sitter med på ett jobbmöte på distans på förmiddagen då jag känner mig mindre hängig idag, så jag får sitta stilla i flera timmar i sträck! Rena rama vilan 😂

Nu har vi en liten paus och jag sitter och letar efter kristna böcker för barn. Vi har ju biblarna som barnen fått vid sin barnvälsignelse som de tycker om att läsa i. Jag ska nog också köpa hem den nya versionen av barnens bibel som släppts som jag hört mycket bra om. Men jag skulle vilja ha en bok med lite berättelser och kanske lite frågor till så att vi kan prata med Storebror om Gud och tro lite mer. Han fyller ganska snart fem år och har hundra frågor om allt. Lillan är ju ganska nyss fyllda två år och hennes uppfattning är den att Gud och gul är samma sak.. Men så småningom har nog hon också glädje av såna böcker haha.

Jag har hittat en del böcker på t.ex. www.nyamusik.se och ska fortsätta kika runt lite 🙂 Köper kanske ett gäng och försöker tipsa om våra favoriter här på bloggen längre fram.

I eftermiddag ska barnen och jag storstäda. Hemmet har en tendens att bli rätt så eftersatt när vi blir sjuka. Det är stökigt med andra ord. Väldigt stökigt. Får se hur långt vi hinner, antagligen får jag feeling och hittat på något annat mitt i städningen. Brukar bli så. Allt annat är ju roligare än det man måste göra. Mvh hon som noggrant brukade städa hela lägenheten bara när det vankades tentaplugg..

Idag är det tisdag och jag har varit ordentligt förkyld sen i fredags. Tröttnade på ungefär en dag. Innan vi fick barn kunde jag njuta av att få en ursäkt att vila, om jag var sådär lagom sjuk i alla fall. Men att sitta i soffan och dricka te, titta på film och äta godis går inte med två små hemma. Även om Hannes så klart är med barnen om jag är ordentligt sjuk så vill dom ju gärna leka och röja i det rummet där mamman försöker ta det lugnt med den högintressanta godispåsen. Hade det inte varit för pandemin hade jag kunnat traska över till mamma och sitta i hennes soffa istället, men det går ju inte nu.

Nåväl. Snoriga och hostiga som vi alla i familjen varit nu över helgen så har vi varit lite tröttare än vanligt men det har varit så fint väder att vi ändå velat vara ute och fixa så mycket som möjligt ändå 🙂

I lördags morse kom mammas pojkvän hit med en mindre traktor vid 9-tiden. Så lyxigt att känna någon med traktor! Han skulle fixa lite på mammas tomt och passade då på att hjälpa oss med att flytta undan alla gamla slipers som legat runt det gamla trädgårdslandet och att schakta undan jorden i landet så att det blev platt. Vilket hade tagit oss ett par arbetsdagar för hand men gick på typ en halvtimme med traktor!

Sen kom min ena lillebror och min barnens mormor Nann, min bonusmamma, hit och jag skickade med lite tomatplantor till hennes mamma och pappa som dom skulle åka till i Uppsala. Älskar att kunna ge bort plantor! Jag tycker ju om själva odlandet väldigt mycket, så pass att jag alltid sår för mycket och då har en massa plantor att ge bort. Roligt!

Mamma kom förbi och hämtade alla de plantor jag skänkt till auktionen, jag kunde ju inte åka upp med dom. Jag var inte den enda som skänkte plantor så det blev ett helt plant-lotteri!

Resten av lördagen och söndagen var vi ute och sågade, oljade och målade plankor till alla odlingslådor. Jag mätte, stegade, ritade och funderade. Emellanåt gjorde jag en stor kopp varmt te för min hals som sved och satt i solen och drack.

Jag är fortfarande väldigt snorig och hostar en hel del så nätterna är inte så roliga. Igår var jag och testade mig så jag hoppas på att få svar ganska snart.

Just nu är hela familjen ute, Hannes har telefonmöte och gungar Lillan under tiden, Storebror ligger i överslafen i våningssängen i gäststugan och tittar i gamla Bamsetidningar och jag står i solen framför uthuset och ska fortsätta att olja in plankor till odlingslådorna. Insidan oljar vi in med kokt linolja (luktar SÅ gott!) och utsidan blir faluröd 🙂 Jag tar några plankor i taget och vilar sen en stund.

Hoppas er tisdag är lika solig men något friskare än min!

Jag är en drömmare. Alltså en sån där riktig drömmare. En sån som satt i skolan, tittade ut genom fönstret och dagdrömde sig bort till fjärran land och påhittade kungariken under tiden läraren stod längst fram och försökte få kontakt med mig. Det är lite mer under kontroll nu som vuxen och nu yttrar det sig främst som så att jag får ungefär hundratjugosju briljanta idéer och nya drömmar om dagen. Min stackars man som inte alls funkar som jag gör har fått vänja sig vid att jag kommer dragandes med alla mina nya tankar och blir sen direkt tvärarg om han kommer med någon slags konstruktiv kritik. Jag vill ju bara drömma! Som man gör så utgår ju Hannes från sig själv och tänker att jag faktiskt vill göra allt jag pratar om. Medans jag bara tänker högt, som jag gör, och blir irriterad för att han inte bara vill hänga med i mina drömmar och spinna vidare. Typ så här kan det låta:

Jag:

"Hannes! Tänk om vi skulle riva övervåningen på uthuset och bygga en stor lägenhet där ovanpå?! Då skulle vi kunna flytta ut dit när vi blir gamla. Eller så kan vi hyra ut den. Planlösningen skulle kunna se ut så här: *visar en sjukt detaljerad planlösning jag ritat upp* och trappan skulle kunna gå här på utsidan. Bra va?"

Hannes:

"Haha jodå, men ville du inte bygga en lägenhet ovanpå bageriet förra veckan? Och om vi ska ha växthuset mot kortsidan av uthuset, blir inte det lite konstigt att ha en lägenhet där uppe då? Sen är nog uthuset inte så stadigt så vi skulle behöva bygga om det väldigt mycket för att få till det."

Jag:

"Äsch, skitsamma."

Hannes:

"Nej, men berätta gärna mer!"

Jag:

"Nej, nu är det för sent. Nu vill jag inte."

Jag är alltså som en tjurig 5-åring och Hannes inser lite för sent att jag inte ville ha några synpunkter utan bara ville visa upp någon som aldrig skulle ske men som är kul att tänka på. Jag älskar att vi får fortsätta att lära känna varandra hela livet! Numera vet Hannes hur han ska reagera på alla mina idéer och tankar och jag har blivit bättre på att ha lite tålamod och blir inte tjurig lika lätt. För det mesta i alla fall, jag är i allra högsta grad ett work in progress, precis som vi alla :)

Igår kväll när Hannes skulle lägga barnen så var Lillan alldeles övertrött och ledsen så då var det bara mamman som gällde. Så jag fick släppa tanken på den där långpromenaden jag tänkt ta med hunden och istället krypa ner i sängen med henne, ligga och småprata och lyssna på hennes sjungande som pågick ända tills hon somnade.

Sen tog jag en halvtimmes promenad med hunden och lyssnade på podd. När jag kom in planterade jag om ett tjugotal plantor som hade vuxit ur sina krukor uppe i mitt odlingsrum. Sen hade jag tid att dricka te framför kaminen i matsalen under tiden jag tittade på How I met your mother innan jag gick och la mig. Förvisso något sent med tanke på att klockan ringde vid sex men det var det värt! Hannes gick och la sig tidigt för Storebror hade svårt att somna igår så han tog en tidig kväll med honom, och det är inte ofta jag är vaken helt själv så jag passade på att sitta uppe lite extra... Sen vaknade Lillan och ropade efter mig så jag fick springa upp och lägga mig bredvid henne tills hon somnade om. Detta efter att ha druckit en halvliter te. Jag var så kissnödig att jag knappt kunde ligga stilla haha.

En vardag där de små sakerna räknas, där de inte bara ska klaras av och hinnas med. Det är helt avhängigt av att vi har tid så klart, och inte känner oss stressade. Att man har marginaler i livet och inte hela tiden lever precis på gränsen för vad man orkar och hinner med. För då är det svårt att njuta av tillvaron. Vi känner oss väldigt välsignade som har möjlighet att leva så här! Leva lite mer just nu och inte bara sen.

Med allt detta sagt så är det ju också sååå njutbart att ha saker att se fram emot. Jag ser till exempel fram emot allt som vi kommer att odla i sommar. Jag ser fram emot ordentligt varma vårdagar då vi är ute och grejar och donar tills kvällen kommer. Jag ser fram emot att gå upp riktigt tidigt en sval sommarmorgon så att man får några timmars svalka innan det blir sådär riktigt hett ute. Jag ser fram emot sommarregn och att få sitta inne och läsa med regnet som smattrar mot fönstren. Jag ser fram emot nu på lördag då församlingens auktion går av stapeln. Jag ser fram emot imorgon förmiddag då jag är hemma med barnen och hinner äta långfrukost, träna och leka innan jag åker till jobbet.

Hoppas er tisdag är fin!

Vilken helg! Den har gått helt i vårens tecken. I lördags förmiddag var Storebror och jag uppe i kyrkan på städdag. Vi krattade, städade, fikade och pratade. Vi satt utspridda på kyrkans stora altan och kunde småprata med varandra sådär som man kunde göra före pandemin. Kändes väldigt fint!

På eftermiddagen gick Watson och jag ut i skogen med vår kompis. Jag säger "vår" kompis för att hon är nästan lika mycket vän med min hund som med mig, han blir alltid lika glad när hon hälsar på <3

Vi gick runt en sjö i närheten och pratade oavbrutet i fyra timmar. Så välbehövligt och mysigt! Vi stannade halvvägs och eldade. Inte grillade, eldade. Vi är lika tokiga i att elda båda två haha. Två småbarnsmammor på vift som hellre går ut i skogen och eldar, äter tinade pannkakor och dricker te än att åka in till stan och fika. Ni kan tro att vi hade det bra!

I söndags tog vi en ganska lugn morgon hemma. Sen gick vi hela familjen på en långpromenad i skogen med hunden i aprilsolen. Barnen skuttade, sprang och traskade framför oss. Hand i hand stor del av vägen, om vi tog hundra bilder på de gulliga tu? Ja! Bakom gick Hannes och jag, också hand i hand. Med hunden som drog och slet och ville ner i alla diken för att äta allt djurbajs han kunde nosa reda på. En stund väl värd att minnas!

När vi kom hem kastade vi i oss lite mellis och satte sen igång med att gräva och göra plats för en hallonhäck. En lång ränna på 10 meter skulle grävas för hand. Grässvålen och lite till grävdes bort. Efter lunch i solen hos min mamma i grannhuset så grävde vi lite till. Sen satte vi oss i bilen och åkte hem till några vänner i församlingen som har hästar och hämtade fem jordsäckar fulla med hästgödsel. Jag sparar alltid jordsäckar för dom är bra till lite av varje. När vi kom hem gick Storebror och jag in till mamma och fikade med några vänner som var på besök hos henne. Lillan och Hannes åkte och veckohandlade.

Efter det gick vi ut och grävde klart, blandade ner en massa hästgödsel i rännan och planterade sen hallonplantorna som vi fått av min fantastiska kusin. Så lyxigt att få så många hallonplantor så att det räcker till hela 10 meter hallonhäck! Nu hoppas vi att de ska ta sig, hallon brukar ju kunna växa som ogräs så jag tror nog att dom klarar sig bra.

Idag fyller min lilla mamma år och vi ska laga middag åt henne efter jobbet. Ceviche ecuatoriano står på menyn. Kall räksoppa med mycket lime som man äter med ketchup och popcorn. Den konstigaste och godaste maten jag vet! Det är som med kaviar, man måste nästan vara uppvuxen med det för att riktigt uppskatta det ;)

Nu är vi inne i april, denna fantastiska månad då odlandet är igång för fullt! I söndags satte jag alla dahliaknölar i jord, i måndags sådde jag alla frön till sommarblommorna, igår planterade jag om typ femton plantor och idag planterade jag om tjugo plantor till. Dessutom hade några rosenskäror och zinnior som jag sådde i måndags redan tittat upp imorse! Så jag har satt upp växtbelysning ovanför dom så att de inte drar iväg på höjden.

Av de plantor jag omskolade igår och idag är nästan alla till en vårauktion vi ska ha i kyrkan nästa helg. Några av plantorna kommer nog att numreras och säljas som lotter medan andra kommer att auktioneras ut. Det är ju svårt för alla kyrkor nu under pandemin att hitta sätt att fortfarande få in lite pengar men auktionerna har vår församling haft via Zoom de senaste gångerna och det har gått bra! Visst, det är ju inte samma sak som att sitta där i bänkarna tillsammans och ropa och sen fika och prata. Gemenskapen som blir. Men det är ändå kul att vi kunnat ställa om så mycket av vår verksamhet för att kunna ha t.ex. gudstjänster, auktioner, jul- och sommarfest och så online istället. Det är så fint att få vara del av en så levande församling med så många eldsjälar som ger av sin tid och energi. Svårt också givetvis ibland, för alla är ju olika och har olika gåvor. Alla gåvor lika mycket värda men trots det så värderas vissa gåvor högre än andra. Det kan vara lika klurigt som det är fantastiskt att få vara kyrka tillsammans <3

Åkte till jobbet imorse, allt var som vanligt. Kom hem efter jobbet till en superstolt Storebror som lärt sig att cykla, bara sådär! Hannes hade övat lite med honom under dagen och plötsligt bara gick det. Han har cyklat på sin springcykel i typ två år nu och har övat upp balansen som är riktigt bra. Så han är redan superstadig och cyklade varv på varv runt huset och sen tog han med sin pappa på en cykeltur runt i byn. Hade vi övat mer förra sommaren hade han kanske kunnat lära sig redan då men det har varit så smidigt med springcykeln tycker vi föräldrar..

När jag halvsprang jämte Storebror där han cyklade runt huset så kände jag livet så tydligt. Ni vet sådana där stunder man kan få av total klarhet och känslan av att verkligen bara vara just NU och ingen annanstans. Att få springa bredvid sin fullkomligt underbara unge där han stolt cyklar och samtidigt ropar "Jag kan cykla, jag kan cykla som INGENTING mamma!". Då känner man livet i sig <3

Som ett litet och mycket envist barn så trotsade jag PMSen och hade en jättefin helg med familjen! I lördags vaknade jag halv sju, utvilad och på väldigt bra humör. Jag började dagen med att baka tekakor till en försäljning som kyrkan skulle ha under dagen. Som vanligt ute i allra sista stund :) Sen tog mamma och jag en långpromenad med Watson. När vi kom hem blev det förmiddagsfika. Under tiden vi promenerat så hade Hannes och barnen fixat ute i vår gäststuga. Om allt går som det ska så kommer min stora lillebror och hans flickvän hem över påsk <3 Dom har under dom senaste besöken behövt sova i typ kaos där ute pga alldeles för mycket saker på en alldeles för liten yta. Så nu har vi röjt och gjort i ordning där inne och det var det Hannes påbörjat när vi var ute och gick. Nu behöver vi inte skämmas lika mycket över allt stök där inne, vi vill ju att alla våra gäster ska trivas när de hälsar på. Hannes föräldrar sover tex alltid där ute när dom hälsar på och nu har Storebror bestämt att han också ska sova där ute när dom kommer. Vi satte nämligen upp en våningssäng som är 120 cm nedtill och 80 cm upptill, och där uppe har han bestämt att han ska sova när farmor och farfar kommer hit nästa gång <3

På eftermiddagen grillade vi hamburgare bara vi fyra i familjen och sen gjorde jag luffargodis, som ni kan se på bilden, som vi åt till vaniljglass. På kvällen sov Storebror över hos sin mormor och jag åt så mycket lakrits att jag blev illamående, det var nästan värt det.

Igår var min älskling iväg och köpte ett stort gäng fönster som han hittat på Blocket till mitt blivande växthus! När han kom hem med dom så insåg vi dock båda två att de är så fina och så många att vi mycket hellre vill ha dom sitta på huset... Fina, gamla spröjsade fönster i jättefint skick, mycket vackrare än våra nuvarande fönster som inte har spröjs. Men dom nya saknar karmar. Så vi ska ta reda på om det är svindyrt, jättedyrt eller bara mediumdyrt att låta någon bygga karmar. Ja jag vet, många tycker att det är helt galet att sätta dit gamla fönster i sitt hus men faktum är att kvaliteten på gamla fönster är mycket bättre än på nya. Fönstren vi köpte är 90 år gamla och helt friska i träet. "Bara" att skrapa och måla, och de kommer med lite kärlek säkert att hålla i 90 år till. Eller om vi behåller de fönster vi har som är från 50/60-talet och som också är i fint skick förutom ett behov av lite ny färg. Får se vad vi landar i, för jag är ju extremt sugen på att börja med växthusbygget också såklart.

Under sena söndagseftermiddagen så lastade jag bilen med plantor och saker som vi skulle lämna tillbaka till folk, från vår låda i hallen med prylar som ska återlämnas. Sen körde jag en runda och lämnade ut plantor och saker till vänner och släktingar. Det började bli fullt på fönsterkarmen och i odlingshyllan i solrummet så jag lämnade ut de plantor jag lovat bort. Det var så trevligt att få prata med lite folk från kyrkan! Jag saknar min församling så mycket! Alla människor man fick träffa och prata med åtminstone en gång i veckan förut. Saknar en fullsatt kyrka, att få lovsjunga tillsammans, att köa till kyrkfikat, att kramas och att jaga barn som glatt springer runt bland alla fikande människor. Det är det jag saknar mest i min vardag nu under pandemin. Församlingen. Att få vara med Gud tillsammans med andra.

Så blev min helg. Söndagskvällen blev en väldigt lugn, om än något sen, sådan. Så som det kan bli ibland :)

Stor dubbel-jätte-super-suck. Jag vet ju, men varje månad när mensen närmar sig så kommer den som en himla käftsmäll. Pmsen. Oftast som från ingenstans mitt under dagen. Av någon anledning så har jag alltid några ovanligt bra dagar innan och timmarna innan känner jag mig odödlig. Sen slår den till. Och jag blir arg för inget och har så dåligt tålamod. Tycker att allt och alla gör onödigt mycket för att reta upp mig när sanningen nog är den att det är hos mig felet ligger. Allt känns grått, onödigt och irriterande. Kul va? Haha, jag har ju egentligen haft en rätt bra dag. Gjort roliga saker med barnen, ätit god mat, hittat fönster vi ska köpa till mitt blivande växthus och hunnit påskstäda i alla fall ett av tio rum 😂 Men det hamnar lite i skuggan av att jag halva dagen ville kasta saker i golvet och fick anstränga mig väldigt hårt för att inte låsa in mig på toaletten och gråta när barnen för femte gången på typ tio minuter bråkade om samma leksak. Som det dessutom finns två av! Men klart de vill ha den som den andra har. I vanliga fall rinner sånt där av mig men idag alla andra människor mest känts besvärliga. Mest av allt jag. Skulle vilja vara ensam, fast utan mig själv ibland. Himla pms.

Uppe i det vi kallar solrummet så har jag lagt beslag på all yta närmast fönstren. Där växer nu en massa sommarblommor, perenner och grönsaker. I grönsaksväg är det egentligen bara tomat, gurka (för att plocka inomhus) och purjolök jag förodlar så här tidigt så det mesta är blommor som står där uppe.

När jag kommer hem så smiter jag in och hoppas att ingen ska höra mig så att jag kan smyga upp på övervåningen och få se om något frö hunnit börja gro sen jag åkte till jobbet. Jag hinner vattna det som ska vattnas och sen går jag ner och kramar min älskade familj <3

I år har jag lärt mig av förra årets misstag då jag drog på alldeles för stort utan någon som helst planering. Kanske kan gå för någon annan men för någon som mig som behöver lite ramar för att det inte ska bli kaos så gick inte så bra. Plantorna blev för stora och fick stå och stampa i sina krukor alltför länge för att jag sådde många sorter för tidigt, jag saknade krukor i rätt storlek, glömde att vattna och att ge näring. Så i år har jag ett stort exceldokument där allt jag ska odla i år finns med. Jag har skrivit upp när olika sorter ska sättas, ungefär när de kommer att behöva planteras om och även hur jag sådde dom. Dvs i vilken sorts kruka, ställde jag den ljust/mörkt/svalt/varmt etc, så får jag gå tillbaka sen och se hur det gått. Jag har också köpt ett helt gäng med pluggbrätten med tillhörande brickor och jag är helt säker på att jag kommer att tacka mig själv för det. Jag älskar ju att hålla på med allt det här men man ska veta sina brister, och jag klarar inte av när det är hundrasjuttiofem olika sorters krukor i olika storlekar och former som ska samsas på diverse brickor, tallrikar och underlägg som jag rotat fram i hus och uthus. Det blir för rörigt och tar för mycket plats, det förtar mycket av glädjen.

I eftermiddag hoppas jag på att hinna leta fram lite virke i vårt uthus och börja bygga en odlingslåda. 1.2x5 m ska den bli ungefär, och det ska bli fyra likadana. MEN, återigen har jag lärt av mina misstag och gör en i taget så att jag kan göra den helt klar. För när den är byggd ska jag först bottna den med kartong, sen fylla den med trädgårdsavfall i form av kvistar, grenar och ris. Sen behöver jag sålla jorden som kommer från vårt gamla potatisland för den är full av ogräs. Sen ska jorden i och blandas med en massa hästgödsel och sen toppar jag med lite fin köpejord som det är lätt för plantorna att växa i till en början. Och även för de saker jag direktsår att gro i. I och med att allt detta görs för hand så tar det mycket tid. Så istället för att stå med fyra halvfärdiga odlingslådor så gör jag klart en i taget. Kanske sågar till allt virke när jag ändå sågar men inte mer än så.

Häromdagen ägnade jag någon timme åt att handgräva bort all jord som låg i vägen där odlingslådan ska stå. Den ska liksom gå på tvären genom det gamla potatislandet så det var en hel del jord som skulle bort. Det hade nog kunnat gå fortare men Lillan ville vara med och hjälpa till och det får hon såklart! Älskade små vännerna som vill vara där vi är <3 Under tiden hoppade Storebror studsmatta med två andra barn som bor här i vår lilla Bullerby-by. Ibland har vi det verkligen sådär nypa-sig-i-armen-fantastiskt.

Något av det bästa Hannes och jag har gör som par är att vi gör VÄLDIGT medvetna val när det kommer till vad vi vill i livet. Vi insåg tidigt i vår relation att man inte kan välja precis allt, utan att man får välja det som är viktigast för en. Vi hade bestämt oss för att arbeta deltid långt innan vi ens började arbeta och många år innan Storebror och Lillan kom. På grund av det så visste vi också att vi inte kunde, eller ville, köpa ett svindyrt hus som krävde att vi arbetade heltid för att ha råd att bo där. Vi har valt att inte snabbrenovera hela vårat hus, dels av ekonomiska skäl men också för att vi ju ska bo här hela livet, varför stressa? Visst kan jag tycka att det är lite jobbigt när folk som själva har det väldigt tipp-topp och fixat hemma kommer hem till oss... "För vaaad ska dom tycka om vårt trasiga golv i hallen, eller det snorkalla köksgolvet och det allt annat än instagram-vänliga lekrummet?" Dom gånger jag tröttnar och vill fixa allt NUUU så är det alltid för att jag tänker på vad andra tycker. För sanningen är den att vi ÄLSKAR att låta det ta tid. Risken att vi ångrar oss är minimal när vi väl sätter igång med något för vi har hunnit tänka igenom alla planer både fram- och baklänges minst tio gånger om. Och i ärlighetens namn så är det ju egentligen helt oviktigt vad någon annan tycker om vårt hem. Vilket den här pandemin har påmint mig om. För i och med att knappt någon annan än familjen varit här på ett år så har jag fått landa i vad som faktiskt är viktigt för MIG med vårat hus. Jag vill ha det rimligt städat och inte för mycket saker framme så är jag nöjd. Hannes känner ungefär likadant och barnen är ju hur lyckliga som helst bara de har ett gäng klossar, bilar, hästar och en massa legobitar att leka med.

När vi hade varit på visning på vårat hus en gång så bad vi sen bland annat min pappa att följa med på en visning till. Efteråt sa han något som verkligen har etsat sig fast hos mig; "Om ni ska köpa huset så måste ni kunna leva i det som det är nu, ni måste kunna leva med alla småfel och fula tapeter." Vi hade ju varken råd eller tid att renovera hela huset på en gång. Min pappa har gjort exakt samma resa med sitt hus och vet ju att det tar många år innan man hunnit ett varv runt i sin renovering om man inte gör allt på en gång. Och vet ni? Det där som pappa sa, det är precis så det har varit för oss! Vi älskar att leva i vårt stora livsprojekt. Där det saknas en takplatta i taket i matsalen för att någon (läs: undertecknad) fick en känsla av att det kunde finnas pärlspont där ovanför och helt sonika bröt loss en takplatta. Nej, det fanns ingen pärlspont där... Dock ett rosa pappspänt tak och råspont ovanför det.

Vi har valt det här. Det är ju mycket som får stryka på foten men när vi påminner oss själva om allt vi faktiskt har så känner vi oss ändå som dom rikaste på jorden:

• Ett stort hus för barn, hund och föräldrar att leka i
• En trädgård som är tillräckligt stor för att alla trädgårdsdrömmar ska kunna infrias <3
• En ekonomisk situation som tillåter oss att jobba deltid för att vara mycket med varandra
• Tid i överflöd! Tid till att leka, fika, läsa, fixa i trädgården och att renovera när vi känner att livet tillåter det, inte för att vi känner att vi måste

Visst är det så som jag sa att vissa saker får stryka på foten. Men det är sånt som inte på något vis skulle göra oss lyckligare. För många gånger varje vecka så tittar Hannes och jag på varandra och konstaterar att "vi har det SÅ bra!" Man kan inte välja allt och det tycker jag är bra, för vi har valt ut det som faktiskt gör oss lyckliga.

Så om man bortser från allt det där som samhället programmerat oss till att vilja ha, vad är det som faktiskt gör dig lycklig? Tål att tänkas på.

Varje år när våren kommer så blir jag så förvånad. För varje sommar, höst och vinter så tänker jag att jag ju gillar alla årstider ungefär lika mycket. Att jag nog inte har någon favorit. Sen kommer våren. Och jag inser hur fel jag har. Samma visa varje år. Våren är ju så överlägset bäst. Mars, april och maj. Jag kan inte för mitt liv frammana samma känslor för de andra årstiderna. Nog är sommaren som ju är mångas favorit väldigt vacker och härlig på många sätt. Men våren är fylld av en förväntan som ingen annan årstid ens kommer i närheten av. Så full av hopp. Ingen vet vad som kommer, eller hur sommaren blir. Men det är ljuvligt att få hoppas ❤️

Att sitta på knä i sin alldeles egna trädgård, med händerna i jorden, solen i ansiktet och barnen lekande runt omkring sig... Aldrig känner jag mig så välsignad som just då och aldrig känner jag närheten till Gud som just då. Att Han älskar oss så mycket att vi varje år får njuta av naturens pånyttfödelse.

En av de finaste psalmerna jag vet är Den blida vår är inne. Den beskriver så precis känslan av allt som sker i naturen och i själen på våren. Att få känna hela naturens pånyttfödelse.

Den blida vår är inne

och nytt blir jordens hopp

Nu fröjd får varje sinne

nytt liv får varje knopp

Hur livligt solen strålar

majestätiskt mild

För dödliga hon målar

odödlighetens bild

Förskönad nu naturen

står klädd i högtidsdräkt

Vad ljuvlig vällukt buren

till oss av vindens fläkt

Vad prakt vad rikedomar

som skiftar tusenfalt

Se runtomkring dig blommar

och lever, doftar allt

Ur sky, ur luft och lunder

vi fågelsången hör

Än sker Guds skaparunder

och allting nytt han gör

Då går vi som i drömmar

på strand och skogens stig

och ur vårt inre strömmar

en lovsång Gud till dig

Och allt som låg där fruset

i dagar vintergrå

Skall löst av himmelsljuset

mot blom och mognad gå

Vi glädes åt varandra

åt sol och sommartid

att på Guds jord få vandra,

och äga himlens frid

Orden gör att man liksom känner solen i ansiktet där man sitter i en vitsippsbacke med fåglarna som kvittrar i kör.

Ojoj, den här helgen blev inte riktigt så som vi tänkt oss... I lördags förmiddag var Storebror och jag ute med hunden, tog en långpromenad och gick på upptäcktsfärd i skogen. Allt var som vanligt, vår käre Watson var lika glad, envis och pigg som vanligt. Men en timme efter att vi kommit in så gick jag in i matsalen för att se Watson stå där, alldeles stel mitt på golvet, stirrar mig stint i ögonen och darrar i hela kroppen. Jag försöker få en reaktion av honom men han är bara helt stel och vill inte ha hundgodis eller ens banan. Och ungefär där insåg vi att han var riktigt sjuk. Watson äter till och med bananskal om han lyckas lägga tassarna på ett. Tillslut fick vi honom att i alla fall dricka en massa vatten, och sen ville han direkt ut och försökte bajsa. Men det gick inte. Han höll på och höll på men inget kom. Sen försökte han lyfta benet för att kissa men han kunde inte lyfta på det utan fick kissa som en tik istället. Och när han skulle gå upp för farstubron så fick jag knuffa upp honom. Jag pratade med grannen som jobbar hos en veterinär och frågade henne om råd. Hon sa att darrningarna antagligen var feber. Så vi tog tempen, 40.2 grader. Googlade och vid över 40 grader behöver man uppsöka en veterinär. Så Hannes fick sätta sig i bil och åka till närmaste veterinär som jobbar på helgen. Resten av familjen cyklade hem till min pappa med familj för min bonusmamma hade fyllt år. Det var väldigt skönt att inte bara sitta hemma och oroa sig. Dessutom fick vi träffa min bonusmormor och bonusmorfar (Gunla och Bosche som Lillan kallade dom för när hon precis börjat prata) som vi inte träffat på evigheter på grund av covid. Jag brukade sova över hos dom inne i Uppsala ibland när jag var yngre och det var alltid lika mysigt! Mackor och te i soffan på kvällen och sen fick jag sova i bäddsoffan på övervåningen, det är så fint med bonussläktingar.

Så småningom hörde Hannes av sig efter besöket hos veterinären och sa att det var prostatan som hade svällt upp och orsakat både febern och smärtan. Varför vet vi inte riktigt än men medicinerna han har fått har i alla fall gjort att han inte har varken feber eller ont längre. Vår glada Watson är tillbaka! I och för sig inte med riktigt samma studs i stegen som vanligt men vi är tacksamma för att han är hemma hos oss och försöker sno mat igen, precis som det ska vara <3 Han fyllde 6 år i februari men han är så pigg och energisk så vi tänker sällan på att han ju börjar bli äldre. Har vi tur får vi ha honom kvar i lika många år till, har vi otur så kanske bara 2-3 år till.

När Hannes och jag pratade om hur vi ville att vårt liv ska se ut om 10 år så sa jag att Hannes nog fortfarande jobbar hemifrån för annars blir ju Watson ensam om dagarna. Då fick Hannes påminna mig om att Watson garanterat inte lever om 10 år och det kom liksom som en chock. Jag har i nästan sett framför mig hur jag går i pension och kan ta långa skogspromenader med Watson. Han har ju varit med hela Storebrors liv! Skulle han inte finnas längre? Den tanken kan jag inte ens tänka än.

17.00 Jag står i vår klädkammare, byter om till träningskläder och äter en macka samtidigt, ska möta upp en av mina småbröder vid byns gym om en stund. En lillebror som är cirka 30 cm längre än mig, trots att jag är 15 år äldre… Jag har i och för sig haft kanske rätt många år på mig att vänja mig vid det då min andra lillebror som bara är tre år yngre växte om mig väldigt tidigt. Med en pappa som är nästan två meter lång så är det ju inte så konstigt heller.

18.00 Vi har tränat klart och vi pratar lite innan vi skiljs åt ute på parkeringen. Jag ska ta bilen och åka och handla.

19.00 Nyligen hemkommen. Jag träffade flera vänner på affären och så är det ju också ganska skönt att strosa runt där inne med en podd i lurarna, så det brukar kunna ta en stund för mig att handla… Lillan nattas av pappan och Storebror leker med sitt lego på köksgolvet. Min mamma kommer in och pratar med oss en stund.

20.00 Lillan sover, Storebror nattas av pappan. Jag har tänt i kaminen, ätit en väldigt sen middag och tittar på Trädgårdstider.

21.00 Båda barnen sover, vi sitter med varsin dator i soffan och pillar med min blogg 😍 Min älskling bygger och fixar med hemsidan under tiden jag är en riktig tröttmössa och inte riktigt lyckas göra något alls. Förutom att läsa en Wikipedia-artikel om Långhorningar, en sorts skalbagge. Min hjärna är inte bra på att prioritera ibland.

22.00 Lillan vaknar till och är lite ledsen, somnar snabbt om när jag går upp.

23.00 Vi har hunnit kvällsfika och titta klart på ett avsnitt av Det sitter i väggarna som vi påbörjade igår. Lillan vaknar igen och jag går upp till henne. Hon kryper runt i sängen, lägger sig ner en stund och sätter sig sen upp och börjar skutta fram som en kanin. Jag frågar om hon vill följa med mig och kissa? "Ja, gärna mamma!" Vi kissar. Hon säger att hon är hungrig, vilket hon borde vara för hon ville inte äta något alls innan hon somnade. Jag ringer till Hannes som kommer upp med en banan. När han väl är uppe passar han på att hämta Storebror som sover i vår säng just då och tar med honom på pottan. Lillan vill prompt titta på alla mina växter så det gör vi. Sen går jag och Lillan in i vårt sovrum, hon skalar hela bananen, äter fem tuggor, ger resten till mig, lägger sig ner och somnar om på stört.

Och nu är klockan snart kvart över elva och jag ska sova 🙂

Det blev nästan en hel vecka hemma för mig denna vecka. I måndags vaknade jag med kliande hals och fick vara hemma tills jag fick mitt provsvar, vilket kom igår kväll. Så idag har jag jobbat. Men i och med att jag är ledig på fredagar så har jag tagit helg nu :) Får se vad helgen har att erbjuda, vi har inga direkta planer än. Hade hoppats på att kunna fixa i trädgården men våren försvann lika snabbt som den kom och vintern är tillbaka med minusgrader och ett idogt eldande i kaminerna för vår del. Så mellan utelek och hundpromenader så är vi nog mycket inne och leker och myser.

I natt sov Storebror hos sin mormor och lillan somnade innan klockan slagit sju så vi fick en lång kväll tillsammans igår, min stora älskling och jag. Tillsammans med hunden som låg under soffbordet och ömsom morrade åt någon inbillad fara och ömsom sov djupt och snarkade. Vår stora, fina Watson. Vad vore ens livet utan hund? Renare ja... Men så förfärligt tomt och tråkigt! Vem skulle bära runt på våra mattor? Vem skulle möta oss i dörren i ett annars tomt hus? Vem skulle se till att vi kom ut på promenader minst tre gånger om dagen? Men framförallt, vem skulle vifta omkull båda barnen med sin viftande svans och rumpa på sin väg till dörren för att hälsa på våra gäster? Ingen, och vad tomt det skulle bli!

Nu ska jag handla lite så att vi slipper åka och handla i helgen. Imorgon är det ju fredag och då har Storebror full koll på att det är fredagsmys, så det gäller att se till att allt finns hemma. Imorgon tänkte jag köra på morotsstavar, gurkstavar och blomkål med dipp. Ni vet, riktigt 90-talsfredagsmys :D Det är så kul att ha ett barn som börjar bli så stort att man kan införa sånt som fredagsmys. Egna små familjerutiner och traditioner. På lördag är det ju Mello och det har Storebror sett fram emot! Av de bidrag som gått till final så är Danny, Arvingarna (eller trillingarna som han kallar dom, inte så logiskt…) och Charlotte Perrelli hans favoriter. Men de största favoriterna var Lillasyster, för de såg tydligen lite tuffa ut med kedjor i fickorna och "skulle passa som poliser". Älskar 4-åringars hjärnor! Danny gillar han för att han "flaxade med sina kläder", Arvingarna för att "de tänker inte alls gå hem mamma, inte ALLS!" och Perrelli för att hennes klänning glittrade som vatten. 4-åringar hörni, alla skulle behöva en sån i sitt liv <3

Sen vi köpte hus så har jag hittat min hittills största hobby i livet; trädgården! Jag brukar säga att Hannes köpte ett hus med en trädgård och jag köpte en trädgård där det råkade stå ett hus. Jag fullkomligen älskar att vara ute i trädgården och pyssla. Från och med typ mars/april så vill jag vara ute dygnet runt och fixa i trädgården. Storebror vill just nu bli trädgårdsmästare när han blir stor och inte mig emot! Vilket roligt jobb det måste vara :)

I år har jag fler sådder på gång än vad jag haft tidigare och jag hoppas på att vi ska ha både grönsaker, bär och blommor så att det räcker och blir över. Jag älskar att kunna ta med mig både grönsaker och blommor från vår egen trädgård när vi blir hembjudna till vänner.

De blommor jag ska sätta/har satt i år är:

• Jätteverbena
• Perovskia*
• Blodtopp*
• Solboll
• Röllika i olika pasteller*
• Sommardahlia från frö
• Rosenskära
• Zinnia
• Sommaraster
• Lejongap
• Praktvädd
• Spetsblomster*
• Röd solhatt*
• Luktärt
• Dahliaknölar
• Ringblommor
• Solrosor
• En stor mängd ängsblommor

Några perenner* men de flesta är annueller. Även om dahliorna ju också kommer igen nästa år om vi tar hand om knölarna bra. Förra året glömde jag de få knölar vi hade, inne i huset i flera veckor så de gick och dog. Det gör jag inte om i år… hoppas jag. Mammahjärnan hörni, den är brutal ibland.

De grönsaker vi ska ha är:

• Purjolök
• Potatis
• Gullök
• Majs
• Tomat
• Paprika
• Gurka
• Sallader av olika slag
• Märgärt
• Sockerärt
• Morot
• Rödbeta
• Palsternacka
• Koriander
• Basilika
• Citronmeliss
• Oregano
• Gräslök
• Jordgubbar

En hel del som ni ser, och OJ vad kul det ska bli! Vi ska anlägga en helt ny köks- och blomsterträdgård i år där det just nu ligger ett slitet gammalt potatisland som vi knappt använt sen vi flyttade in. Potatisen trivdes bättre på en annan plats i trädgården och jordgubbarna som också växte där har vi flyttat på. Så det har mer funkar som barnens lekplats, som ägnat otaliga timmar åt att gräva, gegga och leka däri. Men nu ska det bli blommor och grönsaker i mängder där :D

Egentid innan barnen:

• Te, godis och en bok i soffan.
• Film och fika ensam mitt på dagen en lördag.
• Att gå på stan helt själv ett par timmar, sitta på ett café och läsa och bara låta tiden gå.

Egentid med ett barn:

• Te, godis och serier i soffan under tiden barnet sov.
• Hundpromenad med musik eller en podd i hörlurarna.
• Att mannen tar barnet med sig hemifrån så att jag äntligen får vika tvätt i lugn och ro framför en serie utan att någon river upp allt.

Egentid med två barn:

• Få gå ner ensam i källaren och måla väggarna.
• Få tid att pyssla om mina växter eller rensa en rabatt i lugn och ro.
• Gå ut och hugga och hämta ved själv.
• Titta på serier med mannen efter att barnen somnat.
• Hundpromenader <3
• Att få några dagar ensam hemma varje år där jag äntligen hinner göra allt det där jag velat men som är krångligt med två barn som hjälper till.

Lillan är två år och Storebror fyller fem år i sommar. Livet har förändrats så mycket sen dom kom och när man skriver ner saker så här blir det så tydligt att även jag har förändrats. Är jag ensam en stund nu så är det inte att gå på stan jag längtar efter. Då vill jag passa på att plantera om mina blommor. En lördag då vi hade ett barn kunde jag bli frustrerad över att jag inte bara kunde sitta ner och ta det lugnt i soffan. Nu med två barn är jag på benen och i full fart hela dagen. Mentalt tycker jag faktiskt att det är enklare att ha två barn. För den där Daniela utan barn, hon är så avlägsen nu. Det livet är så långt borta. Nu är jag tydligen en sån där människa som vissa dagar knappt sitter ner förutom när hon äter. Vårt liv är mer ett anpassat familjeliv nu, och nog passar det mig mycket bättre än det liv vi hade innan barnen för jag mår långt mycket bättre nu <3

Att bo ett gammalt hus på landet är att verkligen leva med årstiderna. De kommer så nära. Både på gott och ont förstås. Men mest är det härligt, man känner livet och naturen tydligare när årstiderna växlar inte bara utanför fönstret men också inomhus.

Vår. När tjälen går ur marken och allt grus, all lera och annat som fastnar i skorna följer med in efter utelek och hundpromenader. Vissa dagar är det så varmt att vi stänger av luft-värmepumpen och ytterdörren står öppen hela dagen. Men glömmer man sen att slå igång den och graderna sjunker ner mot nollan på natten så har vi tur om det är över 18 grader i köket på morgonen. Nu görs alla planer för årets sådder och odlingar upp. Vi sätter frön, vattnar, pysslar om plantor, planterar om och irriterar oss på att sådderna tar upp ett helt rum i huset. Vi (läs: jag) lovar mig själv och familjen, dyrt och heligt att jag nästa år absolut inte ska ha lika många plantor. Ett år går och plantorna är ännu fler än året innan. Det är med odling som med en förlossning, man glömmer hur jobbigt det är för i slutändan är varenda planta värd den plats och tid den tar. De ger ju så mycket tillbaka! I slutet av våren känns dagarna oändliga, min energi och kraft är på topp och jag vill aldrig gå in. "Man kan inte sova i maj" för att citera Maria Gustin Bergström.

Sommar. En vanlig sommardag står ytterdörren öppen hela dagen och hund, barn och föräldrar springer ut och in. Är det riktigt varmt är man hellre ute, kanske på baksidan av huset som vetter mot norr. Barnen hoppar på studsmattan som vi ställt i björkdungen så att de får skugga i sin lek. Kanske tar de en paus och badar en stund och motvilligt följer de med in en stund för att få ett uppehåll från solen när den står som högst på himlen.

På sommaren är det också mycket som ska hinnas med på en gård, även om det är en liten gård. Det är staket som ska byggas och målas, uthus som ska ses över, rabatter och trädgårdsland som ska rensas och OJ vad vi njuter av att ha ett en egen liten gård att ta hand om. På kvällarna är det smutsiga små barnafötter som ska tvättas innan sänggående och efter att barnen somnat så går vi ut igen och vattnar, tar in grönsaker, plockar blommor för att sedan landa i soffan som lyckligtvis står i ett av våra svalaste rum.

Höst. Ytterdörren är nu stängd. Luftvärmepumpen är påslagen. Leran och gruset är tillbaka på hallgolvet. Vilans, läsningens, tedrickandets och mysets årstid är här. Trädgården borde städas och årets plantor läggas på komposten men det brukar få vänta till efter första snöfallet då vi får ett ryck och röjer undan alla utemöbler, krukor och växter. Min odlingsiver tar en paus och allt jag orkar är att gå ut och plocka bukett efter bukett av de blommor som blommar ända tills frosten tar dom. Lite kyligare höstdagar eldar vi i kaminen i vardagsrummet på kvällarna. Så mysigt det är att sitta där framför säsongens allra första brasa, dricka sitt te och läsa efter att barnen somnat. Eller titta på avsnitt efter avsnitt av den serie jag just då fastnat för. Fortfarande är vi mycket ute och leker, barnen gräver och gör lersoppor, hoppar på studsmattan och tar av sig jackor, mössor och vantar när de hoppar för solen värmer fortfarande en bra bit in i oktober. Men när den ruskiga, stormiga, regniga delen hösten drar in över Norduppland så plockas studsmattan ner. Efter utelek i regn så ligger det kläder på tork i hela hallen, precis som det ska vara i ett hus med barn.

Vinter. Luftvärmepumpen går för fullt. Vi eldar i kaminen i vardagsrummet både morgon och kväll. Är det riktigt kallt eldar vi både i matrummet och vardagsrummet hela dagarna. Vi får hämta in ved nästan varje dag. Är det snö så hämtas den på pulka. Ibland med en eller två små hjälpredor som får fylla vedlådorna med vedträ efter vedträ. Snabbt går det inte, men vi får göra det tillsammans <3 Vi skottar snö, morgon, middag och kväll om det behövs. Särskilt denna vinter då snöslungan gick sönder dagen innan all snö kom. Men det har varit fina stunder av snöskottning. Barnen som stjälper och hjälper till om vartannat. Och min man som vill att man ska kunna träna i vardagen och inte behöva besöka ett gym för att bli stark har varit nöjd.

Den här strålande vackra helgen då vi fått en försmak av våren så har vi varit ute så mycket vi bara kunnat, det vill säga så mycket som barnen har gått med på åtminstone :)

Vi har en del av vår trädgård, en kulle med en jordkällare under, som vi förra året började bygga staket på. Den ligger lite dumt till och då det bara funnits ett gammalt staket med stängseltrådar som barnen lätt kunnat typ kliva igenom så kan de ganska enkelt ramla ner över kanten och två meter ner om det vill sig riktigt illa. Så där började vi sätta ett riktigt staket förra året och nu när snön smält bort tänkte vi sätta igång med att göra klart det. Men OJ vad svårt det är med en obstinat 2-åring till stjälpreda. Lillan är av den sorten som helst gör precis tvärtemot det man säger till henne. Precis som jag är med andra ord. En egenskap jag är ganska stolt över att hon ärvt men som är lite utmanande när man ska försöka bygga staket bredvid ett mindre stup. Ett bygge som sker samtidigt som hon fnittrande och med full fart springer mot den farligaste delen av kullen under tiden jag skriker "NEEEJ! Hannes hämta henne!" och Hannes hämtar henne och hon är med oss i 30 sekunder för att sen springa tillbaka upp på kullen, vända sig om och triumferande titta på oss. Hon är fantastisk! Så mycket liv och så mycket människa i en så liten kropp :) När jag väl kom underfund med att hon blev jättenöjd när hon fick ge mig skruvar och hjälpa mig att hålla i skruvdragaren när jag skruvade fast staketspjälorna så gick det som en dans.

Klarar man av att bygga staket tillsammans med en sjövild 2-åring så klarar man vad som helst <3

Sömnbrist och fladder

När våra barn var bebisar (även om jag kallar 2-åringen för bebis fortfarande, för vem gav henne tillåtelse att växa så fort?!) så var vi så vana vid att sova lite. Fick man runt 6h sömn på en natt var det ju riktigt hyfsat. När Storebror var 8 månader så började jag jobba halvtid och vi turades om att få vara hemma med honom ❤️ På nätterna kunde han amma allt mellan 5-10 gånger och jag sov MAX 2 h i sträck. Men ändå fungerade jag på jobbet, på något vis. Tänk vad kroppen kan!

Men nu när Lillan är två år och vi efter EN dålig natt pga hon är förkyld är helt borta i huvudet så inser man att det där sitter inte i. Nu är man ju van vid att få sova nästan ostört. Om man med ostört menar att dela säng med en Lilla som pratar i sömnen, som snurrar runt och sen gärna ligger nära nära och gosar alltså ;)

Tack och lov är det oftast bara första natten som blir riktigt dålig när hon blir sjuk… Men mamman och pappan är såååå trötta dagen efter. Då är det svårt för en som mig, som lever i dagens känsla, att ens överväga att försöka få flera barn. Då kommer vi ju inte få sova ordentligt på typ 1,5 år till! Sen får jag en god natts sömn och det där är helt bortglömt och en endaste liten bild på våra två älsklingar som nyfödda får det att liksom fladdra i livmodern av bebislängtan. Minnet är kort så det är tur att jag lever med en som tänker efter lite mer före än vad jag gör. Och han har tur som lever med en som ibland bara gör och tänker sen :) Idag är en dag då jag känner att tre barn till hade suttit fint, men igår ville jag stoppa tillbaka de två vi har in i magen en stund, för där inne kunde de inte kasta lego i hela vardagsrummet och vägra somna fastän mamman och pappan så desperaaat behövde en stund på tu man hand. Vi får se vad vi landar i så småningom. Just nu är våra två små mer än vad jag någonsin kunnat drömma om ❤️ Den största välsignelsen i livet är att få vara familj med mina favoritmänniskor på jorden.

Välkommen!

Min alldeles sprillans nya blogg, äntligen! Här kommer allt mellan himmel och jord att rymmas, i en enda salig röra ❤️

Daniela heter jag för dig som inte känner mig. Jag är 31 år gammal och är fruktansvärt dålig på kallprat. Men får jag prata om hur det var att bli mamma för första gången, hur man gör för att hålla ihop med sin partner hela livet och om huruvida andras barn också hellre äter sin middag stående PÅ matbordet… ja då trivs jag!

Jag bor i Norduppland tillsammans med min familj, i ett stort 60-talskamouflerat sekelskifteshus i en liten by på landet. Här har vi funnit vår plats på jorden och låter renoveringen ta väldigt mycket tid. Dels för att vi har små barn som vi gärna vill låta vara med i det vi gör (och nog för att det är kul men de stjälper mer än de hjälper än så länge, våra älskade små stjälpredor), men också för att vi gärna vill slippa låna så mycket pengar. Men den största anledningen är att vi vill bo här hela livet ut, så varför stressa oss igenom en renovering? Man blir ändå aldrig klar, det vet alla som äger hus. Särskilt inte när man bor i ett gammalt hus på nästan 200 kvm, med 2500 kvm trädgård, en uthuslänga, ett gästhus, ett gäng garage och ett STORT gammalt bageri därtill. Nej hörni, det där med att man ska köra på för att bli klar och SEN leva livet, det är en lögn som jag inte går på :) Livet är ju nu ❤️

Vill du hänga med mig här inne är du SÅ välkommen och jag hoppas att du ska trivas!