Stor dubbel-jätte-super-suck. Jag vet ju, men varje månad när mensen närmar sig så kommer den som en himla käftsmäll. Pmsen. Oftast som från ingenstans mitt under dagen. Av någon anledning så har jag alltid några ovanligt bra dagar innan och timmarna innan känner jag mig odödlig. Sen slår den till. Och jag blir arg för inget och har så dåligt tålamod. Tycker att allt och alla gör onödigt mycket för att reta upp mig när sanningen nog är den att det är hos mig felet ligger. Allt känns grått, onödigt och irriterande. Kul va? Haha, jag har ju egentligen haft en rätt bra dag. Gjort roliga saker med barnen, ätit god mat, hittat fönster vi ska köpa till mitt blivande växthus och hunnit påskstäda i alla fall ett av tio rum 😂 Men det hamnar lite i skuggan av att jag halva dagen ville kasta saker i golvet och fick anstränga mig väldigt hårt för att inte låsa in mig på toaletten och gråta när barnen för femte gången på typ tio minuter bråkade om samma leksak. Som det dessutom finns två av! Men klart de vill ha den som den andra har. I vanliga fall rinner sånt där av mig men idag alla andra människor mest känts besvärliga. Mest av allt jag. Skulle vilja vara ensam, fast utan mig själv ibland. Himla pms.