Jag är en drömmare. Alltså en sån där riktig drömmare. En sån som satt i skolan, tittade ut genom fönstret och dagdrömde sig bort till fjärran land och påhittade kungariken under tiden läraren stod längst fram och försökte få kontakt med mig. Det är lite mer under kontroll nu som vuxen och nu yttrar det sig främst som så att jag får ungefär hundratjugosju briljanta idéer och nya drömmar om dagen. Min stackars man som inte alls funkar som jag gör har fått vänja sig vid att jag kommer dragandes med alla mina nya tankar och blir sen direkt tvärarg om han kommer med någon slags konstruktiv kritik. Jag vill ju bara drömma! Som man gör så utgår ju Hannes från sig själv och tänker att jag faktiskt vill göra allt jag pratar om. Medans jag bara tänker högt, som jag gör, och blir irriterad för att han inte bara vill hänga med i mina drömmar och spinna vidare. Typ så här kan det låta:

Jag:

"Hannes! Tänk om vi skulle riva övervåningen på uthuset och bygga en stor lägenhet där ovanpå?! Då skulle vi kunna flytta ut dit när vi blir gamla. Eller så kan vi hyra ut den. Planlösningen skulle kunna se ut så här: *visar en sjukt detaljerad planlösning jag ritat upp* och trappan skulle kunna gå här på utsidan. Bra va?"

Hannes:

"Haha jodå, men ville du inte bygga en lägenhet ovanpå bageriet förra veckan? Och om vi ska ha växthuset mot kortsidan av uthuset, blir inte det lite konstigt att ha en lägenhet där uppe då? Sen är nog uthuset inte så stadigt så vi skulle behöva bygga om det väldigt mycket för att få till det."

Jag:

"Äsch, skitsamma."

Hannes:

"Nej, men berätta gärna mer!"

Jag:

"Nej, nu är det för sent. Nu vill jag inte."

Jag är alltså som en tjurig 5-åring och Hannes inser lite för sent att jag inte ville ha några synpunkter utan bara ville visa upp någon som aldrig skulle ske men som är kul att tänka på. Jag älskar att vi får fortsätta att lära känna varandra hela livet! Numera vet Hannes hur han ska reagera på alla mina idéer och tankar och jag har blivit bättre på att ha lite tålamod och blir inte tjurig lika lätt. För det mesta i alla fall, jag är i allra högsta grad ett work in progress, precis som vi alla :)