Vilken helg! Upp som en sol och ner som en pannkaka kanske vi skulle kunna sammanfatta den som. Vi har gjort SÅ mycket här hemma. Satt morotsfrön, sållat en massa jord, rensat ogräs, byggt ihop odlingslådor, städat, tittat på församlingens sommarfest online, gått en tipsrunda, möblerat om i vårt sovrum och sen avslutade vi hela helgen med att båda barnen fick varsina utbrott av typen "enormt jätteutbrott som aldrig vill gå över", ni som vet, ni vet. En kombination av överstimulans och att ha ätit lite dåligt antagligen. Samtidigt som det kliar i mig av att också vilja smälla i dörrar och bryta ihop när dom skriker så tycker jag så synd om dom. Dom där enorma känslorna i dom så små kropparna <3 Men, de somnade tillslut och då satte jag årets alla märgärtor och majs. Hannes fixade lite vid datorn och sen kvällsfikade vi i soffan.

När vi cyklade till kyrkan igår för att gå tipsrundan så hade jag Lillan bakom mig i cykelsitsen och Hannes sprang bredvid Storebror som cyklade på sin vanliga cykel. Det gick så bra för honom! Han är himla stark i benen efter att ha cyklat på sin balanscykel så mycket. Fånigt vad stolt man blir över sina små när de lär sig sånt som alla lär sig så småningom, men det är ju en del av föräldraskapet. "Han är så FIN Hannes! Åh mitt hjärta spricker!" ropade jag när jag såg vår lilla Storebror på sin stora cykel. Så stolt och så glad. Ganska lättdistraherad, som alla barn, så han glömmer ibland att han ska titta framåt. Så då får vi påminna. Han är så mycket barn, han lever så ljuvligt mycket i stunden att man kan inte annat än förundras. Vi har så mycket att lära av våra barn om att leva i stunden och njuta av nuet.

Tack Gud för att vi fick bli föräldrar åt just de här två skrikande, lekande, skrattande och busande barnen!