Vi är nu mitt i tiden mellan hägg och syren. Just nu blommar häggen som allra bäst och startskottet har alltså gått för försommaren eller senvåren eller vad man vill kalla den. Dagarna blir ljusare och ljusare. Det doftar av vårregn. Åkrarna runt vår lilla by blir grönare för varje gång jag tittar ut genom köksfönstret. Nya blommor slår ut varje dag i rabatter, gräsmattor och vägkanter. Vi är ute så mycket det bara går och går helst bara in om vi måste. Som när regnet tvingar in oss eller när det är dags att lägga barnen. Jag har ständig träningsvärk efter grävande, bärande, rensande och fixande i trädgården. När jag lägger huvudet på kudden på kvällen hinner jag inte tänka en endaste vettig tanke innan jag somnar.

Det är liksom extra mycket liv i livet den här tiden på året. Det är också den tiden på året då jag är som allra mest tacksam över att vi bor som vi gör. Den tiden på året då jag känner mig som allra mest välsignad över allt som lett oss just hit, till den här platsen på jorden. Att få bo på landet, med åkrar och ängar runt omkring. I tiden mellan hägg och syren.