Trots sjukdom måste man ju ändå ut med hunden, det är tur det <3

Den här hösthelgen blev inte riktigt som jag tänkt mig. I fredags blev jag sjuk och sen var jag hemma hela helgen ensam med två friska barn. Igår kväll kom Hannes äntligen hem. Ordningen var återställd. Men så idag, när jag äntligen mår bättre, så inledde Lillan veckan med att få 40 graders feber. Hon är så lillgammal och är så självständig på många sätt så det är lätt att tänka att hon är äldre än sina två år. Men när hon är sjuk blir hon så ynklig, så känslig och vill bara vara i mammas eller pappas famn hela tiden. Just nu ligger hon bredvid mig i dubbelsängen och sover. Jag har precis ätit min frukost här i sängen bredvid henne och tittade på film samtidigt. Hon vaknar ibland, är ledsen och somnar sen om på min arm.

Idag hade jag tänkt att vi skulle baka kanelbullar, det är ju kanelbullens dag idag, men det får bli en annan gång. Som jag skrev till min chef igår, sjukdomarna går verkligen bara runt, runt i familjen nu när båda barnen går på förskolan.

Så blev det för oss i helgen, tack vare min familj fick jag ändå vila några timmar i lördags eftermiddag när barnen var iväg till kyrkan på höstfest. Då låg jag utslagen i soffan och tittade på Alaska: The Last Frontier i två timmar, sen orkade jag plocka undan lite i köket innan barnen kom hem. Det är konstigt det där förresten. När jag är sjuk vill jag sällan titta på samma sorts serier eller filmer som i vanliga fall. Nej, när jag är sjuk vill jag titta på sånt som Deadliest catch, Alaska: The Last Frontier och djurprogram. Och riktigt löjliga high school-filmer. Underlig vana.

Hoppas er helg var bättre än min :)